Klicka här för att läsa mer om VRINDA-missionen


Klicka här för att läsa mer om VRINDA-missionens grundare
Swami B.A. Paramadvaiti

Paramadvaiti Swami
Vrinda i övriga världen

Vrinda News

Paramadvaiti Swami
Vrinda Sunday Chats
Srila B.A Paramadvaiti Swami

Paramadvaiti Swami
Filmade Gurumaharaj/Vrinda föreläsningar

Vrinda on Youtube
Filmade Gurumaharaj/Vrinda föreläsningar

Paramadvaiti Swami
Mp3-föredrag av Swami B.A Paramadvaiti   

Paramadvaiti Swami
Nimaihuset - svenskt Vrindatempel   

Eco Truly Park
Ett unikt ekologiskt projekt
grundat på den urgamla
vediska filosofin.

Vrinda on Youtube
Vaisnava Internet News Agency

World Vaisnava Association
VRINDA - medlem av
World Vaisnava Association

UR SKRIFTERNA

"Den levande varelsens sanna intresse består av att ta sig ur den okunnighet som tvingar honom att utstå upprepad födelse och död. Den enda utvägen är att överlämna sig till Gudomens Högsta Personlighet genom Dennes representant. Utan att utföra hängiven tjänst till Gudomens Högsta Personlighet, Vasudeva, kan man omöjligtvis bli helt obunden av denna materiella värld, och inte heller kan man på något sätt erhålla verklig kunskap."

(Srimad Bhagavatam 4.29.36-37)

Läs mer om...


Tack!

TACKSAMHET

- Chat med Guru Maharaj -


Cali, Colombia, 12 september 2004

Tacksamhet är ödmjukhet i första planet, för när man är tacksam har man automatiskt en anda av samarbete. Tacksamhet betyder att uppfatta sin egen position av beroende av andras nåd. Tacksamhet är en grundläggande kvalitet för den som vill uppfattas som en behaglig person. Tacksamhet mellan Vaisnaver är tacksamheten över att andra står ut med oss, att de accepterar, hjälper och uppskattar oss, och ger näring åt bhaktiplantan i vårt hjärta.

Tacksamhet betyder att inse att man inte kan göra framsteg utan hjälp från andra, man kan överhuvudtaget inte existera utan den. Tacksamhet betyder för Vaisnaver en beslutsamhet att inte bränna broar, att inte förlora förbindelsen med någon, för alla Vaisnaver är en källa till hopp för en, till och med ifall en Vaisnava någon gång inte är så väl medveten, för imorgon kan det vara jag som är i en liknande situation och behöver hans hjälp. Så han ger mig ett exempel på den svårighet jag själv kan komma att vara med om, och därför är han min vän och jag borde vara tacksam mot honom.

Srila Sridhar Maharaj sa att Jesus var tacksam mot Judas för att han spelade rollen som förrädare för att ta del i den gudomliga lilan (leken). Tacksamheten är en egenskap som visar på andlig mognad. Srila Prabhupada sa några gånger: "Jag är tacksam mot er för att ni tar del av Krishnamedvetandet". Så borde också alla äldre hängivna vara tacksamma mot de yngre för att de låter sig ledas av dem med ödmjukhet och ideal. En yngre hängiven bör också vara tacksam mot de äldre för att dessa tolererar och uppmuntrar honom, etc. Tacksamheten kommer praktiskt taget från en nivå som är alltgenomträngande, och för att det ska vara ett korrekt medvetande, får en hängiven aldrig gradera från tacksamheten. Och när han är djupt tacksam kommer han inte att utebli från styrelsemöten och sammanträden, utan vara med och fråga hur han hur han kan hjälpa till för att stärka och öka predikandet. För övrigt, när man är tacksam blir man aldrig arg.

Efter tacksamheten kommer medlidandet, att känna en djup och ovillkorlig önskan att hjälpa andra, att föra dem fram till Krishnamedvetande. Jag känner själv en så stor tacksamhet gentemot min mästare, mot Herren Krishna, mot Herren Caitanya, mot de hängivna som hjälper mig att etablera detta fina i så många städer runtom i världen. Jag är fullständigt förpliktigad gentemot er, liksom ni är förpliktigade i förbindelsen med de hängivna. Och denna min tacksamhet finns här, för jag har insett att det är en förmån att stiga upp på morgonen och se Vaisnavernas leende ansikte, Vaisnaverna som sitter tillsammans med mig för att prata om hur de kan hjälpa mänskligheten att göra framsteg mot Krishna, och hur man alltid kan vara uppmärksam på räddningsuppdraget i Kali yuga, där man när som helst kan gå under. Utan kontakten med hängivna är man praktiskt taget tillintetgjord, ingen kan göra framsteg i Kali yuga utan samvaro med andra genuina själar. Jag känner också att ni är mina beskyddare, och dessutom känner jag att jag inte förtjänar att ha fått träffa de hängivna, men Srila Prabhupadas nåd är så stor att han inte låter någon enda går förlorad. Då borde man se sin egen Guru i de olika hängivna i världen. Fördenskull, när jag predikar söker jag min andlige mästares nåd, och när någon gläds eller blir styrkt av det jag säger, känner jag min andlige mästares nåd, då han ger mig mod och lust att fortsätta.

Den materiella världen är farlig, och den största faran är att bli skild från Herrens hängivna och deras ljuvliga projekt, i vilka man kan medverka av nåd, och jag tackar denna nåd utan att bry mig om hur och varifrån den kommer. Jag tackar en gång, tio, hundra, ja tusen gånger, och det räcker ändå inte Så borde man alltså gå till templet med stor vakenhet och omsorg, för att se hur man kan ta hand om människor för att återgälda och få dem att känna hur tacksamma vi är mot dem. Det är inte något yttre man säger, för att sedan handla på ett bryskt sätt. Man kan anta att den som är tacksam är en mycket behaglig person. Med detta vill jag peka på din karaktär.Där måste du vara en inspiration för att andra också ska kunna kämpa och överlåta sig, känna sig inspirerade att delta och övervinna sitt falska ego, övervinna förbittring, agg och andra monster som kommer för att hota vår hängivenhet. Som Madhava Prakash säger: "Tacka för vad Gud har gett dig, och tacka för att Han gett det med Kärlek".

Allt vi fått är en gåva från Krishna. Han älskar dig väldigt mycket, för Han älskar alla, och beviset för det är de många små tempel som finns i så många avkrokar. Några är gömda, men där finns hängivna med fina altare, något som är mycket vackert. Och att ha ett tempel mitt i en stad är en mycket speciell nåd som vi måste tacka för, och vi borde tacka medan vi sprider all den nåd som strålar från Srila Prabhupadas böcker, musiken och den vediska visdomen. Härifrån vill vi röra många människors hjärtan, på samma sätt som någon, i något ögonblick, rörde vid ditt hjärta med Krishnas Heliga Namn; med de hängivnas kärlek tog du emot deras kärlek, och bhaktis kärlek vaknade i ditt hjärta.

Min mästare är det allra största för mig, och jag tackar honom, men det var inte han som räddade mig ur den okunnighet som jag ännu levde i, där i Tyskland det var hans hängivna. De riskerade att göras till åtlöje, att stötas bort, killar som sa: "Jayyyyyyyyy Srila Prabhupada". Om jag bara tackar Srila Prabhupada och inte dem som kom emot mig med kunskapens fackla, skulle jag vara till hälften en bedragare, eftersom jag skulle ignorera den hand som närde mig. Därför är det en sorts falsk tacksamhet att vara tacksam mot Gurun men inte mot de hängivna; det är en imitation av den sanna tacksamheten.

Jag hoppas att ni vakar över detta som en liten juvel, för den hjälper er vara tacksamma och på så sätt behålla entusiasmen för att fortsätta kämpa i Krishnamedvetande utan att ta ett steg tillbaka, och inte ens för att ta sats.

Alldid er välönskare,
B.A. Paramadvaiti Swami

Hem
Nektar

Hare Krishna  Hare Krishna  Krishna Krishna  Hare Hare   Hare Rama  Hare Rama  Rama Rama  Hare Hare