Klicka här för att läsa mer om VRINDA-missionen


Klicka här för att läsa mer om VRINDA-missionens grundare
Swami B.A. Paramadvaiti

Paramadvaiti Swami
Vrinda i övriga världen

Vrinda News

Paramadvaiti Swami
Vrinda Sunday Chats
Srila B.A Paramadvaiti Swami

Paramadvaiti Swami
Filmade Gurumaharaj/Vrinda föreläsningar

Vrinda on Youtube
Filmade Gurumaharaj/Vrinda föreläsningar

Paramadvaiti Swami
Mp3-föredrag av Swami B.A Paramadvaiti   

Paramadvaiti Swami
Nimaihuset - svenskt Vrindatempel   

Eco Truly Park
Ett unikt ekologiskt projekt
grundat på den urgamla
vediska filosofin.

Vrinda on Youtube
Vaisnava Internet News Agency

World Vaisnava Association
VRINDA - medlem av
World Vaisnava Association

UR SKRIFTERNA

"Den levande varelsens sanna intresse består av att ta sig ur den okunnighet som tvingar honom att utstå upprepad födelse och död. Den enda utvägen är att överlämna sig till Gudomens Högsta Personlighet genom Dennes representant. Utan att utföra hängiven tjänst till Gudomens Högsta Personlighet, Vasudeva, kan man omöjligtvis bli helt obunden av denna materiella värld, och inte heller kan man på något sätt erhålla verklig kunskap."

(Srimad Bhagavatam 4.29.36-37)

Läs mer om...


Varför minns vi inte våra tidigare synder?

"Sannerligen, jag säger er: var och en som syndar är slav under synden"

Johannes evangelium 8.34

Synden är olydnad mot Gud.

När vi syndar orsakar vi en reaktion som vi måste betala senare. En del människor säger att det rättvisa skulle vara att komma i håg orsaken, synden, vars konsekvens vi betalar i dag. I själva verket är synden eller de individuella och separata synderna inte det viktiga. Dessa kan nämligen ha skett av en ren olyckshändelse. Det viktiga är benägenheten i vårt medvetande, att söka det goda och undvika det onda. Handlingen är reflektionen av vårt medvetande. Om vi är dåliga, är det för att vi uppfört oss dåligt. Vilka synder vi begått specifikt, är inte det viktiga. Det viktiga är inte att urskulda oss. Det viktiga är att utveckla en stark dragning till det goda. Om vi utvecklar denna dragning, närmar vi oss de heliga personerna, och de kommer att upplysa om det generellt onda, och det generellt goda. Krishna i sin nåd, pekar inte på var och en av våra synder, men Han lär oss på ett generellt sätt att vi är onda, att vi är oroliga och okunniga, och därför måste vi söka ljuset från det goda. Ibland blir någon sjuk och doktorn säger: "Nu är du sjuk, och du borde bara äta detta, osv." Den exakta orsaken till sjukdomen kan man inte alltid precisera, ochdet är inte heller det viktigaste. Det är viktigt att på ett generellt plan veta vad som orsakar sjukdomar. Detta är en kunskap som är mer vetenskaplig och överlägsen.

Det är än viktigare att veta att "nu är jag sjuk och jag måste bli frisk". Det är inte mycket att vinna på att känna till de speciella synderna som vi begått, för om vi inte skulle begått just dessa, kan vi ha begått otaliga andra. Därför är det bättre att veta vad som är bra och dåligt, gott och ont, rent generellt och i grunden. Detta är en vetenskap som inte är lätt att behärska; så säger Krishna i Bhagavad Gita 4.17.

Å andra sidan, om vårt medvetande inte i sig själv har en böjelse för det godas perfektion, kommer vi inte att ha känsligheten för att erkänna det onda som vi gör. Alltså, det som är synd för den ene, är inte det för den andre. Från denna synvinkel skulle vi kunna säga att Herren inte förlorar sin tid på att peka på våra specifika synder från tidigare liv, för de okänsliga personerna skulle inte se dem som sådana. För de känsliga personerna räcker det och blir över med synder bara i detta liv, för att tänka tillbaka på och söka det goda. Dessa överlämnar sig till Krishna och befrias från karman från sina tidigare handlingar. De som inte kan inse att denna materiella sjukdom är svår, släpar med sig konsekvenserna av sina tidigare onda handlingar. I själva verket är det inte så mycket straffet för den onda handlingen i sig (utan att det skulle vara logiskt att minnas den), utan det är straffet för försumligheten och den dåliga viljan att bättra sig.

Vi måste lära oss vad det betyder att vara friska på ett generellt plan. Och då vi vet att vi är sjuka för att vi lider, bör vi söka vår hälsa av lycka och andlig frid, under Sri Gurus kärleksfulla vägledning. Med andra ord, döms vi mer för intentionen till handlingarna. Vårt inre syfte värderas mer än våra handlingar som alltid är föremål för fel och ofullkomligheter. Om du söker vara god, träder du in i de heligas sällskap, även innan du själv är det. Att döma motivet snarare än själva handlingen, är en högre dom. För många syndar inte, inte för att de inte har motiv, utan för att de saknar möjlighet. Det finns andra som, trots att de är av en svag natur, som strävar efter att det goda ska segra. De får ett särskilt beskydd från vår Herre. Deras orubbliga föresats är att inte synda, men de fruktar en värld av frestelser, de tar sin tillflykt till en helig gemenskap och drar sig undan från farorna. De vet att synden kan övervinna dem och söker ett sätt att undvika dess inflytande. Även om de faller, blir de förlåtna och upprättade av vår Herre. Deras fruktan för att falla ökar ytterligare. Ibland vill man veta orsaken till den konsekvens man betalar, inte så mycket för att undvika denna reaktion i framtiden, utan för att avgöra om konsekvensen verkligen är rättvis. Denna id ligger på något sätt dold hos dem som önskar få reda på sina tidigare synder. De, emellertid, hos vilka har väckts en strävan efter det goda, behöver inte detta. De erkänner inom sig böjelsen för liderlighet och detta är för dem ganska ont. Om jag idag har begär efter att röka eller dricka, är det för att för att jag redan gjort det många gånger förr. Hur och hur ofta, spelar ingen stor roll. Om jag verkligen inser att detta är dåligt, kommer jag inte att vilja göra det mer.

- Åh, min dragning till det dåliga är så stor! Synden tilltalar mig så starkt. Detta är på grund av mitt förflutna i ett syndfullt liv. Förlåt mig Herre, vänd mig för gott till det goda, men Du är så god att jag ser att Du redan förlåtit mig. Du har låtit mig glömma mina tidigare fel för att börja ett nytt gott liv, men min tendens för det onda fortsätter på grund av avsaknaden av helig gemenskap. Ge mig sällskap av dessa heliga. Jag orkar inte bära på tanken att ha syndat mot Dig, att jag har varit motig, det enkla faktum att se att jag inte har en tjänande attityd till Dig, är en tillräckligt stor synd, och jag förtjänar vilket straff som helst.

När denna mentalitet uppträder, denna hängivna hållning av djup ånger, förbränns syndens frön i hjärtat hos den som tagit det Heliga Namnet, och tjänar de hängivna. Det onda kan inte besegra det goda. När behovet av dygden föds i hjärtat, är en bättring nödvändig. Ett liv baserat på karmiska reaktioner, avslutas, och ett annat börjar, grundat på Guds kärlek.

Vihar sagt att uppskattningen av synden beror på den egna känsligheten. En som är överbevisad kan erkänna sin skuld, men fördenskull överger han inte sin önskan till överträdelse. Då är det faktiskt så att synden inte upphör för att man känner till sina begångna brått, utan för att det väcks en sann känslighet som attraherar mig i den heliga gemenskapen. Att inse försummelsen i tjänsten till Herren, som den största synden, är början till den nödvändiga känsligheten för att börja ett verkligt gott liv.

Vi skyller alltså inte på okunskap om våra synder, som en orsak till vårt bristande intresse för dygden. Orsaken till detta bristande intresse är avsaknaden av goda gärningar och gott sällskap, då bristen på detta gjort att jag inte kunnat pröva på det goda. Genom att praktisera detta, vaknar dragningen till det goda, och det framåtsträvande andliga livet börjar, utan vidare bindningar till den materiella synden.


Sripad Atulananda Acarya

Hare Krishna  Hare Krishna  Krishna Krishna  Hare Hare   Hare Rama  Hare Rama  Rama Rama  Hare Hare