Klicka här för att läsa mer om VRINDA-missionen


Klicka här för att läsa mer om VRINDA-missionens grundare
Swami B.A. Paramadvaiti

Nimaihuset
Nimaihuset - svenskt Vrindatempel   

Vrinda Europe
Vrinda Europe   

Vrinda Portal
Vrinda i övriga världen

Vrinda News

Gurudeva live
Filmade Paramadvaiti-klasser   

Paramadvaiti Swami
Mp3-föredrag av Swami B.A Paramadvaiti   

World Vaisnava Association
VRINDA - medlem av
World Vaisnava Association

Srila Bhakti Raksak Sridhar Maharaja.jpg


Gurun och hans orsakslösa nåd

Ur förordet till boken "Sri GuruVandana:
I tjänst till Vaisnavernas och Srila Prabhupadas ideal".


Det är mänskligt att fela. Att fela är något ofrånkomligt för oss alla, för vi är inte perfekta. Ingen vill emellertid förbli ofullkomlig. Det finns något hos var och en som inger oss mod att sträcka oss mot perfektionen. Om det inte vore så, skulle vi inte ha önskningar. Vår benägenhet till fullkomlighet är förvisso väldigt svag och begränsad; i annat fall skulle vi omedelbart lyckas nå våra mål. Vår begränsade förmåga och benägenhet till perfektion gör att vi behöver en vägledare, eller en guru.

Det ofullkomliga existerar i relation till behovet av hjälp, och även bortom sig själv. Det fullkomliga är inte fullkomligt om Han inte kan uppehålla sig själv eller hjälpa andra, och också detta, genom Hans egen intelligens. Så vägledaren till fullkomligheten eller den absoluta sanningen, är med nödvändighet den Absolutes egen funktion, och den gudomlige representanten, genom vilken denna funktion manifesteras, är Sri Guru, eller den gudomlige vägledaren.

För att söka den absoluta sanningen, är undergivenhet gentemot gurun oundviklig. Det finns emellertid en sorts tänkare som tror att "när den vetenskapliga undersökningen är möjlig, varför kan då inte den mest upphöjda andliga kunskapen utvecklas inifrån?" Sådana personer är okunniga om den mest grundläggande naturen hos den absoluta kunskapen. Endast Han är det absoluta subjektet, och allt det andra, inklusive vi själva, har sin konstitutionella position endast som objekt under Hans allvetande syn. Det är omöjligt för ögat att se sinnet; det kan ha kontakt med sinnet bara när det senare bryr sig om det. På liknande sätt beror vår kunskap om det absoluta huvudsakligen på Hans behagliga vilja. Vi måste bero enbart på hans representant eller den andlige mästaren, genom vilken Han önskar distribuera Sig.

Människosamhället med dess förfinade kultur, utgör bara en pytteliten del av det dynamiska absoluta. Hur vågar vi då hoppas, förutom genom en direkt och positiv uppenbarelse, att förstå eller utveckla någon föreställning om den övernaturliga kunskapen om det oändliga villkorslösa? Alla intellektuella giganter visar sig bara vara pygmer inför det allsmäktiga och allvetande absoluta, som förbehåller sig rätten att ge Sig själv endast genom Sina egna representanter.

För vår kunskaps och uppriktighets skull, bör vi emellertid vara försiktiga så att vi inte överlämnar oss till en falsk representant. I detta avseende kan vi inte hjälpa oss själva mycket, eftersom vi nått vårt nuvarande tillstånd huvudsakligen genom vår tidigare samskara, eller vår förvärvade natur. "Fåglar med samma fjäderdräkt flyger tillsammans." Så, även om vi vanligtvis behärskas av vanan, finns emellertid, till en viss punkt, den fria viljans möjlighet, särskilt för de mänskliga arterna. För om det inte vore så, så skulle tillrättavisningen vara omöjlig och straffet en simpel hämnd. Verkligheten kan försäkra sig själv. Ljuset behöver inget mörker för att visa att det finns. Solen kan själv etablera sin överlägsenhet över alla andra ljus. Inför den öppna och opartiska blicken, lyser sad gurun (den sanna vägledaren) över alla fenomenologins lärare.

Sri Gurun manifesteras huvudsakligen på två sätt: till det inre som ledaren och till det yttre som läraren. Dessa två funktioner av det absoluta hjälper den individuella själen - lärjungen - att nå det absoluta målet. I vårt fallna tillstånd kan vi inte rätt förstå den inre ledarens anvisningar, och följaktligen är manifestationen av den yttre läraren vårt enda hjälp och vårt hopp. Men på samma gång är det endast genom nåden från den inre gurun som vi kan känna igen vår sanna yttre lärare och överlämna oss till hans heliga fötter.

En lärjunge med stark tro förblir alltid fullständigt medveten om det faktum att hans högsta andliga rikedom endast är en gåva från den Absolute Herren, och inte en fråga om en rättighet som man kan kräva eller som man ska kämpa för. Enligt konstitutionen är vi utrustade endast för att vara lämpliga mottagare av Guds välvilja. I denna bemärkelse måste man klart förstå att en individuell själ i huvudsak är lik den absoluta personligheten. Inte ens i dess befriade eller fullkomligt förverkligade tillstånd, kan en individuell själ vara ett med Gud. Det felaktiga begreppet enighet, har blivit introducerat genom att man inte orkat skilja den Absoluta Personligheten från ljusskenet ifrån Hans eviga, andliga och lycksaliga boning. En individuell själ består faktiskt endast till en del av den särskilda kraft som är den Högste Herrens mellanliggande kraft, och som sådan har han kapacitet att omvända sig antingen till den ena eller den andra av de två sidorna. Han skiljer sig från den Absolute i både kvantitet och kvalitet, och är helt enkelt beroende av den Absolute. Med andra ord, Herren Krishna är den Absolute Mästaren, och jivan - den individuella själen - är Hans konstitutionellt underordnade eller tjänare.

En sådan relation är konstant och verkligen till nytta för jivan. Förståelsen av slaveriet härrör inte från hans fria vilja och inte heller från en ofantlig positiv vinst. Friheten och individualiteten hos jivan förblir inte bara oskadda när han överlåter sig till den Absolut Gode, utan de blomstrar i Honom. Den individuella friheten och intresset är beståndsdelar av dem som finns hos den Absolute; därför känner de sig hemma där, liksom fisken i vattnet eller ett djur i en hälsosam atmosfär. Men friheten, liksom den Högste Personlighetens alla andra kvaliteter, är obegränsad och transcendental, och endast genom Hans partiella funktion harmonierar den och alla Hans egenskaper med alla relativa varelser.

Sri Guru är inte uteslutande lik den Högste Herren, utan representerar totalt essensen av den fullständigt normala kraften och inkarnerar den mest omfattande och perfekta tjänsten och välviljan till Herren. Eftersom han är Herrens mest kompetente tjänare, är han av Herren själv bemyndigad att återupprätta Hans högsta intressen för de vilsegångna själarna. Fördenskull är gurun det odödliga hoppets och lyckans gudomlige budbärare i denna värld av död och elände.

Hans födelse är den lyckligaste och mest gynnsamma händelsen för de lidande själarna och kan jämföras med morgonstjärnans födelse som kan vägleda den resande som har gått vilse i öknen. En lätt beröring av Sri Guruns barmhärtiga hand kan skölja bort de tårar som oupphörligt faller från den gråtandes ögon. En patriot eller en filantrop kommer bara att förvärra problemen med sina frenetiska och lönlösa försök att befria de djupa rötterna i den lidande själens smärta, på samma sätt som en okunnig doktor gör när han ängsligt behandlar en stackars patient. Åh, när kommer dagen då denna stackars själ ska förstå Sri Gurudevas orsakslösa nåd?!

Swami Bhakti Raksaka Sridhar,
The Harmonist, 1936

Hare Krishna  Hare Krishna  Krishna Krishna  Hare Hare   Hare Rama  Hare Rama  Rama Rama  Hare Hare