Klicka här för att läsa mer om VRINDA-missionen


Klicka här för att läsa mer om VRINDA-missionens grundare
Swami B.A. Paramadvaiti

Nimaihuset
Nimaihuset - svenskt Vrindatempel   

Vrinda Europe
Vrinda Europe   

Vrinda Portal
Vrinda i övriga världen

Vrinda News

Gurudeva live
Filmade Paramadvaiti-klasser   

Paramadvaiti Swami
Mp3-föredrag av Swami B.A Paramadvaiti   

World Vaisnava Association
VRINDA - medlem av
World Vaisnava Association

Sällhet och sann lycka

- Chat med Guru Atulananda -
Buenos Aires, 2003-02-23

Hare Krishna, kära Herrens hängivna! Prabhu Panca Tattwa berättar för mig att Guru Maharaj skulle vilja tala om en väldigt fin vers som de läste i dag i Vrindavan. Jag förstår att denna vers börjar med att önska lycka för hela världen. Endast våra bästa vänner kan önska oss detta; endast en som har sann förbindelse med Herrens oändliga kärlek. Krishna och hans hängivna vill allas lycka. Och Krishna förmår att ge detta i sitt fantastiska budskap i Bhagavad Gita och Srimad Bhagavatam. Allt vad Krishna säger är sann upphöjelse för vårt medvetande; det är berikande för vårt intellekt och en helgelse för kroppen och sinnena.

Vi vill inte lida, men Krishna ger oss lidande för att det ska tjäna en högre insikt och lycka. Hur generös är inte Srimad Bhagavatam i sin lyckönskan till oss alla! Och det finaste av allt är att det inte bara är en önskan, utan att det finns en kraft i Srimad Bhagavatam, förmågan att ge oss den lyckan. I början av Srimad Bhagavatam, kan vi se denna önskan uttryckt i hjärtat av de 60 000 vismän som var samlade där. Dessa vismän vet att det existerar en möjlighet för alla att bli lyckliga, att hela världen kan bli det, men även om någon inte vill, kan åtminstone vi anstränga oss för det.

När man talar om personlig lycka, refererar vi i verkligheten till en lycka som grundar sig på försöket att göra andra lyckliga. Detta är grundläggande i en vaisnavas hjärta. Vi kan se det bekräftat i Vishnu Purana, Srimad Bhagavatam, Caitanya Caritamrta och Bhagavad-Gita; alla skrifterna bjuder oss att vara likt generösa solar. Brahmanen, vaisnavan, är som en förälder som vill se alla sina barn lyckliga. Denna känsla skulle växa inom oss, för mitt i växandet kommer vår egen lycka att växa. Begäret efter den egna lyckan blir orsaken till min smärta. Att önska det goda för andra blir orsaken till min lycka. Detta är ropet från Srimad Bhagavatam i denna vers.

Egoismen håller världen bunden. Egoismen gör oss avundsjuka på Gud. Men önskan att göra andra lyckliga ställer oss omedelbart i positionen av att vara Herrens tjänare. Ve ser redan att vi inte ens kan göra oss själva lyckliga, hur ska vi då kunna göra andra lyckliga? Om vi vill vara orsaken till andras lycka, kommer vi även att vara orsaken till deras smärta. Därför är det bättre att överlåta detta uppdrag till Krishna, eftersom vi är begränsade och gör misstag. Om vi vill göra andra lyckliga oberoende av Krishna, betyder det att jag tvivlar på honom, att jag avundas honom. Detta är politikernas ställning i den här världen. Lycka utan Krishna är illusionen att man verkligen skulle kunna hjälpa någon oberoende av Gud, och resultatet blir att de i slutändan börjar hata varandra.

Hur generös är då inte denna vers i Srimad Bhagavatam; sarva sukgaya bhavanti, att alla skulle vara lyckliga! Oh, hängivna! Var likt solar som sprider sin lycka ur sankirtan! Sankirtan betyder: Jag vill se alla sjunga och dansa. Detta är ropet från Mahaprabhu.

Srila Prabhupada ville att vi genast skulle engagera oss i denna tjänst; att komma till människorna så fort som möjligt, utan att vackla. En gång frågade några journalister Srila Prabhupada: Swami, vad är meningen med livet? Och Srila Prabhupada svarade: Att njuta. Men ni borde inte göra så. Det är därför som jag kommit för att undervisa er. Solen vet att dess uppdrag är att lysa i universum. Man kan inte anpassa sig efter något annat. På samma sätt vet vaisnaverna att deras handlingar inte är begränsade till den närliggande cirkeln; deras handlingar måste visa på äran av universums Herre. Detta är universalt medvetande. För en mayavadi betyder det att njuta av universum, för en vaisnava betyder det att tjäna detsamma.

Det stora finns gömt i det enkla och det lilla, liksom Krishna finns gömd i Vrindavan. En koherde-pojke från en liten obetydlig by förstör Kamsa; detta är Vrindavans makt. Mahaprabhu kommer för att möta världen med mantrats tre ord; detta är Hans makt, precis som han besegrade Indra med Sitt lillfinger. På det här viset kan mantrat tyckas vara en liten sak, men som Srila Prabhupada säger: "En osynlig giftpartikel kan döda en person" Så, detta mantra är väldigt kraftfullt för att ge liv, inte för att beröva livet. Nåja, det berövar från ett syndfullt liv.

Så på det här viset tänker vi stort. Vi försöker göra andra lyckliga, och därför måste vi börja att själva vara lyckliga, och fördenskull borde vi hålla en god sadhana och ha ett rent hjärta. Detta är vårt stora ansvar. Hur kan vi göra andra lyckliga om vi själva inte är lyckliga? Och hur kan vi själva bli lyckliga? Som Sridhar Maharaja säger: "Du måste dyka in i verkligheten." Vi måste praktisera väldigt seriöst. Vi måste be tills vi känner nektarn i vårt hjärta. Tills vi känner mantrat, inte bara som ett rent mantra, utan som en sann bön som Guru och Krishna har kommit med, för mitt maximala goda.

Vi måste praktisera detta med extrem uppriktighet. Glöm inte: Din lycka är din skyldighet. För att detta ska bli möjligt, är det nödvändigt med beslutsamhet. Din ansträngning, din hängivenhet och din sadhana skulle vara en orubblig skyldighet. I annat fall kan du inte fullgöra ditt stora uppdrag i den här världen. Krishna har gett oss det högsta, därför att han förväntar sig det högsta av oss.

Men vilka stora ting kan vi göra utan Krishnas nåd? Därför måste via alltid be att Han ger oss Sin shakti; Krishna Shakti. Krishna är väldigt generös med den. Han ger dig allt. Han säger i Siksastaka: Jag ger dig min kraft, jag låter dig känna Mitt hjärta. Nu är Jag Mahaprabhu. Utan denna shakti kommer vi att falla offer för maya-shakti. Det är en stor maya-epidemi, och vi kommer alla att smittas om vi inte tar den starka antibiotika som finns i nama. Nama* och Seva*. Narada Muni sa till Dhruva: Du måste sjunga mantrat, men du måste också dyrka Gudsgestalten genom att offra Honom mat och andra saker för dyrkan, och du måste följa rekommendationerna från mahajanas. Mantrat utan detta skulle vara ett tomt och ihåligt mantra.

Sålunda gav oss Srila Prabhupada den fullständiga och perfekta processen. Mantra tillsammans med seva, mantra med omedelbart tillträdet till att tjäna Sri Krishna, med omedelbart tillträde till din lyckas värld. Och när du finner denna lycka, kommer du att märka att den duger för många människor, och du kommer att märka att ju fler människor som har den, desto bättre är det för dig. På så sätt kommer paradiset att skapas på jorden.

Häromdagen visade Prabhu Sacinandana en skiss där en hängiven kommer fram till Srila Prabhupada och säger: "Srila Prabhupada, de hängivna bråkar", och Srila Prabhupada svarar: "Du förundras över att de bråkar, och jag är förundrad över att de chantar*!!!" På det viset borde vi se det goda hos de hängivna. Till och med från Krishna kan vi se dåliga saker, om vi låter oss föras iväg av vårt sinne, men om det är vårt hjärta som för iväg oss, kommer vår syn på saker och ting att förändras väsentligen.

Versen i Srimad Bhagavatam bad också om fullkomlig sällhet för alla. Detta är en perfekt kombination: lycka och sällhet. För lycka i den här världen leder till smärta, men med sällhet menas att vi talar om den gudomliga lyckan.

Sridhar Maharaja säger att vi måste komma till en nivå av medvetande och att vi därifrån måste göra framsteg mot gudomlig kärlek. På det viset betyder denna lycka och sällhet ett stort åtagande för vårt hjärtas Herre. Börja då att fullt och fast meditera över att du inte är denna kropp. Försök att sätta dig själv på sälens nivå. Men du kommer inte att kunna göra detta utan ett rent leverne; det är inte möjligt utan att vara likgiltig för de njutningar som binder oss vid kroppen. Försök att finna din njutning i chantandet och i sevan, i överlåtelsen till Gurun. Där kommer du att se att njutningen finns väldigt nära. Ibland vill vi söka njutning i endast Namnet, men det är inte för oss, åtminstone inte ännu. Vår lycka borde finnas i relation till seva och vaisnaverna. I denna seva och hängivenhet kommer vår kropp att passera till en andra nivå. Våra intressen kommer också att förflyttas, och därmed kommer detta sinnes despot att bli utan uppmärksamhet för vår lyckas skull.

Hur nära är inte denna lycka och sällhet!!! Du finner den i sankirtan, i seva och i prasadam, i samtalet med en vaisnava-vän Du finner den i din dagliga ansträngning för a förbli en enkel vaisnava, som en tjänares tjänare, inte som en storslagen figur. Nätt och jämt har du försökt bli något stort, förrän du redan har förlorat det. Den ödmjuka och fjärran positionen är den bästa för oss. Den är säkrare och ger större ro och tillfredsställelse. Men det är inte för att vi vill ha det bekvämt eller vara lata, inte alls! Det är helt enkelt naturligt. Vi har våra mästare och vi är tjänare. Vi älskar Vrindavans omgivningar där alla är våra guruer. Vi vill vara tjänare; det är detta som menas med att längta efter Vrindavan.

Vi återkommer till vikten av att vara lycklig som vår främsta skyldighet. Därför måste vi alltid vara tacksamma för nåden vi får varje dag. Kommer du ihåg mantrat i dag? Tacka Krishna för det, för att du inte glömt Hans namn! Prabhupada Bhaktisiddhanta sa något som jag betraktar som väldigt värdefullt och som har varit till stor hjälp för mig. Han sa: "Hela världen kan förvandlas till aska, men du har inte förlorat någonting så länge du fortsätter med Nama.

Er välönskare,
Sripad Atulananda Acarya

* Ordförklaringar:
Seva = tjänst/tjänande
Nama = sjungandet av de Heliga Namnen
Chanta = sjunga

Hare Krishna  Hare Krishna  Krishna Krishna  Hare Hare   Hare Rama  Hare Rama  Rama Rama  Hare Hare