Klicka här för att läsa mer om VRINDA-missionen


Klicka här för att läsa mer om VRINDA-missionens grundare
Swami B.A. Paramadvaiti

Nimaihuset
Nimaihuset - svenskt Vrindatempel   

Vrinda Europe
Vrinda Europe   

Vrinda Portal
Vrinda i övriga världen

Vrinda News

Gurudeva live
Filmade Paramadvaiti-klasser   

Paramadvaiti Swami
Mp3-föredrag av Swami B.A Paramadvaiti   

World Vaisnava Association
VRINDA - medlem av
World Vaisnava Association

FRIHETEN I ATT INTE ÄGA

Problemet är att vi försöker tillskansa oss de små skatter som livet ger, spärra in dem under vårt välde och visa de andra hur "rika" vi är genom att äga förmögenheter, personer, relationer, befattningar, titlar. Och så, utan att vi märker det, grundar vi vår säkerhet och vår självkänsla på saker som vi vet en dag ska upphöra. Vi ordnar tillvaron i ständig fruktan att de ska ta slut.

Varför kan förlusten av ett arbete eller en partner få oss att tänka att vårt liv tagit slut? Helt enkelt för att vi i detta har lagt all vår orsak till att leva, trots att vi i grund och botten vet att ingenting är bestående: varken jorden vi bor på, den som bebotts av andra sedan tusentals år och vilken kommer att bebos av andra när vi gått bort, eller barnen som kommer att så sin egen säd; inte heller partnern eller vänner.

Ingenting tillhör oss, inte ens vårt fysiska liv. Det är vi som tillhör något mycket större, vi tillhör mänskligheten, jorden, det stora livet som omsluter oss.

I försöket att äga skapar vi band av beroende, makt och rädsla att förlora. Utan att märka att allt är där, vårt ansvar för att njutas, delas och överlämnas när livet säger det. Hur viktigt det skulle vara att ha detta aktuellt i relation till livets skeden, och tillåta att dessa flyter utan att vi längtansfullt håller oss fast vid dem.

Så underbart det skulle vara med en kultur som accepterade det vi kallar döden som något naturligt, som en fortsättning på varandets process. Hur mycket det skulle hjälpa oss att ha det aktuellt i relation till barnen, hjälpa dem och stötta dem i deras personliga relation utan att vi blir sårade, då de inte lever och har oss till centrum i sin existens. Då vi tillskansar oss något, gör vi oss till fångar av det vi tror oss äga och många gånger fokuserar vi vår makt och säkerhet på instabila ting eftersom allt tar slut.

Att leva i full tillförsikt och veta att allt förändras, att det ändå alltid kommer att finnas en annan möjlighet, en annan väg, en annan utmaning, en annan gåva, en annan skatt. Att lära sig att ta allt som en gåva, som vårt uppdrag för en tid, eftersom man inte har något att varesig försvara eller förlora. Att leva med fokus på det enda som består, människans inre centrum, den medvetandenivå som bor i sinnets tystnad och som enligt Bhagavad Gita "inget vapen kan såra eller någon eld kan bränna eller något vatten kan dränka och inte heller vinden kan torka, eftersom den är osårbar, obrännbar, ogenomtränglig, evig och oföränderlig".

Anonym

Hare Krishna  Hare Krishna  Krishna Krishna  Hare Hare   Hare Rama  Hare Rama  Rama Rama  Hare Hare