Klicka här för att läsa mer om VRINDA-missionen


Klicka här för att läsa mer om VRINDA-missionens grundare
Swami B.A. Paramadvaiti

Nimaihuset
Nimaihuset - svenskt Vrindatempel   

Vrinda Europe
Vrinda Europe   

Vrinda Portal
Vrinda i övriga världen

Vrinda News

Gurudeva live
Filmade Paramadvaiti-klasser   

Paramadvaiti Swami
Mp3-föredrag av Swami B.A Paramadvaiti   

World Vaisnava Association
VRINDA - medlem av
World Vaisnava Association

Ord på Mors Dag


Miami, 11 maj 2003

En hjärtlig kram för hela Vaisnavafamiljen, och mina vördnadsbetygelser till alla mödrar på Mors Dag.

Det som gör mödrar så underbara är att de har tålamod med sina barn, och de låter barnen växa upp i denna värld, omgivna av moderskärlek. Barnen känner knappast till hur verkligheten ser ut i Kali Yuga, så länge de står under moderns beskydd.

Mödrarna symboliserar också religionen; de är Laksmi Devi i hemmet och värda att dyrkas, så de bör visas respekt inte bara på Mors Dag. När respekten, ömheten och tacksamheten till mödrarna i ett samhälle förloras, kommer detta samhälle att dömas att degraderas. Detta märks tydligt nuförtiden när det talas så mycket om kvinnans frigörelse, men där kvinnan öppet är en symbol för eggande instinkter av exploatering bland män. Det tålamod mödrarna har för sina barn, och deras praktiska funktion av att skydda familjen och koppla samman den med Moder Jord, Moder Natur, är en stor gåva från henne till alla.

Ursäkta om jag uttrycker mig något grovt, men män kan vanligtvis inte ens hålla ordning kring sig själva, för att då inte tala om att ordna, pryda och skapa en mysig stämning. Männen är en katastrof utan Moder Jord och Krishna i centrum. Mödrarna är i regel religiösare, ärligare, de är inte oansvariga och drogar ner sig, etc. Balansen mellan män och kvinnor, aspekten av att komplettera varandra med Vaisnavernas välsignelse, är grundläggande i en sund familj och ett samhälle. Brahmacarierna är en frukt som kommer från ett hem hos en Krishnahängiven familj. All sorts känsla av mannens överlägsenhet, född ur ett sinne av konkurrens och komplex av kvinnans mindervärde, är verkligen långt från Krishnamedvetande.

Vishnu Priya ashram och Brahmacary ashram har möjligheten att tjäna varandra kärleksfullt och att på det viset växa. För männen borde stödja Vishnupriya ashrams med vad de förmår, och särskilt rekommendera alla kvinnor att delta eller ännu hellre bo i ett Vishnupriya ashram och tjäna Krishna med hela sitt hjärta. I utbyte förkunnar ashramets mödrar för alla män att bli goda hängivna och tjäna deras andlige mästare som de borde, men förhoppningsvis innebär ett Brahmacary ashram att kvalificera sig och bli en ren och användbar människa. Mödrarna är stöttepelarna för männen så att de kan ta sin tillflykt till Krishna. Det borde alltså finnas en stor uppskattning och ett åtagande att tjäna Vishnupriya ashrams hos alla och alltid.

Det är något förvånande att det finns så liten medvetenhet av tjänst gentemot barn och mödrar i vår värld. Förlåt min rättframhet, men få föräldrar är framgångsrika när det gäller att finna didaktiskt material i Krishnamedvetande för barnen, och än mindre att uppmärksamma Vishnupriya ashrams och beakta att dessa ashram är en tillflykt för alla barn, och senare för deras tonåriga döttrar. Detta får mig att skämmas, eller rättare sagt, jag förstår inte, för barnen är vårt viktigaste kapital, och om den inte ser att vårt intresse för deras andliga tillväxt är stark, vad kan du då vänta dig att de ska greppa? Många föräldrar ger sina barn massor av materiella saker och skämmer bort dem alltför mycket, men det finns inte mycket tid för att ta hand om dem och ge dem en mystisk atmosfär. Det läggs inte särskilt stor vikt vid att uppskatta sadhus och att känna sig lycklig och utveckla hängivna förmågor. Barnen är inte särskilt välkomna i templen under förkunnelsen, för majoriteten av templen har inte ordnat för detta, och stör sålunda kultiveringen av människor med en barnstuga ovanpå, medan Vishnupriya ashrams däremot alltid välkomnar mödrar och deras barn. De anpassar sin förkunnelse och praktiserandet till barnen, med glädje, fest och en utmaning för alla.

Vishnu priya ashram är alltså det viktigaste för att stödja familjer med barn; en kärlekens skola, och mödrarna som genomför detta är våra helgon. Det är väldigt viktigt att se, presentera och praktisera det heliga som är symbolen för religiositeten, och att bilden av den andliga hjälten är vidsträckt och väl representerad i såväl de ungas som de äldres liv. Då barnet saknar hjältar och värderingar, kommer det att ta sin tillflykt till sin egen värld och söker sina egna hjältar i illusi nens värld. Våra barn borde se sina föräldrar tillsammans, Krishna som målet, och Vishnupriya ashram med veckoprogram för barnen, uppskattning bland de hängivna, glada möten, hårt arbete och entusiasm att renas för att bli en ren hängiven till Krishna. Detta är männens och även kvinnornas uppdrag. Men vad gör mödrarna ifall männen inte värderar detta?

Vishnu Priya ashram-kulturen borde vara mycket stark. Jag vet att det är svårt och att många hinder finns på vägen, men än sen då? Vem har sagt att det skulle vara enkelt? Vem har sagt att det inte skulle finnas några problem att lösa? Kom igen, mina vänner… detta är vår utmaning; att det känns bra för mödrarna och barnen att gå framåt, och så kan även männen göra framsteg på köpet. Inte tvärtom, att man inte tänker på något annat än sig själv.

Jag frågade Vraja Gopal, Govardhana Prabhus son i New York, om han skulle kunna göra Bhagavad Gita i bilder; att hitta passande fotografier till varje vers i Bhagavad Gita och arbeta med dem i Photoshop. Han är bara 14 år, men han var väldigt entusiastisk till att göra det. Vi får inte ignorera barnens kreativitet. Att hitta någon fin tjänst i deras liv för Krishna, är en del av begreppet för deras fostran. Mödrarna har talanger att styra dessa saker, men de behöver definitivt hjälp från männens sida i detta.

Våra Vishnu Priya ashram skulle inte få vara fattiga. Det borde vara naturligt för varje man att skänka 100 euro per månad, eller så mycket som de kan. Liksom en religion, inte för att de ber om det på sina bara knän på ett möte. Särskilt är detta en helig skyldighet för grihastas med barn. Givetvis måste även de inneboende mödrarna i ett ashram också vara fruktbärande och arbetande hängivna, självklart. Men fattiga ashram kan inte ge barnen tillräcklig uppmärksamhet. Det här är viktigt. Barn, god prasadam, harinam för barn, bhajan för barn, konferenser och studier av de heliga skrifterna för barnen; detta borde vara en grundläggande del för vilket barn som helst i Krishnamedvetande.

Moderskap är en helgad anda, men i sällskap med barnen i världen kan vi se vad det är, för det är själva livet, och utan henne skulle vi vara levande döda. Liksom en kropp av lust och utan att kunna ta emot frukten i form av en familj. Så denna dag ber vi också om förlåtelse från alla de mödrar som kommit att känna sig orätt åsidosatta i vår familj. Dålig uppfostran hos många män. Männens lust tar sig ibland uttryck i ett kraftigt förnekande av kvinnan, av ren omognad, för att inte tala om alla de timmar av sorg som finns inom en kvinna när mannen allvarligt svikit dem. Naturligtvis är det så att det är bra att ta i beaktande att allt ens lidande har någon orsak i ens egna kränkningar i det förflutna, men även så, att bara tänka på en kvinnas lidande när hon finner sig själv övergiven med barnen till de så kallade fäderna, är svårt att ens föreställa sig. Och tråkigt nog är det en mycket vanlig scen idag.

De ensamstående mödrarna etc., finns överallt i vår degraderade värld, och även för dessa kan våra Vishnupriya ashram skänka stor lindring. Och det viktigaste, de utbildar dem i hur de ska kunna förbättra sin situation, förstå filosofin och söka former för att leva med värdighet. I Europa ber de ensamstående mödrarna myndigheterna om ekonomisk hjälp, och lever så gott det går. I Sydamerika är föräldrahemmet de enda hoppet, och ifall denna tillflykt inte existerar för dem, blir det ett alltför svårt liv och de blir än mer utnyttjade. Det finns alltså ett grundläggande behov av Vishnupriya ashram i samhället i världen. Det skulle finnas överallt, och det borde även finnas några av dem som är specialiserade på att organisera livet för ensamstående mödrar som verkligen är hängivna och tjänande och utan någon annanstans att ta vägen.

Att organisera allt detta är av största vikt. Dessutom vill jag det ska stå väldigt klart att även där det finns en enda mor, som lever helt ensam någonstans och som allvarligt vill tjäna Krishna, måste det betraktas som ett Vishnupriya ashram. De behöver inte nödvändigtvis vara många. Givetvis är det bättre att flera mödrar kommer samman under den andlige mästaren och bygger ett välfungerande ashram. Men Vishnupriya ashram är den skyddade platsen i Krishnamedvetande, i separation från Mahaprabhu. Sacimata och Vishu Priya Devi, med stöd från Isana Prabhu, är vår inspiration och vägvisare. Vi vill göra varje kvinna lycklig som vill ta sig ut ur denna värld och som har tagit Mahaprabhu som sin Ista, som sitt hjärtas Herre. Så konceptet för ett Vishnupriya ashram är att vara öppen, generös, bli lycklig genom att göra andra lyckliga, och representera den andlige mästaren; att vara lycklig genom att praktisera de transcendentala principerna. Öppna ditt hem för andra som söker själva tillflykten i Krishna katha och planerna för hängiven tjänst. Varje kvinna som förverkligar något av detta, är en beskyddare av Vishnupriya ashram, så även de män som vill stödja denna kultur och visa sin tacksamhet mot sin egen mor, fru, döttrar, etc, etc.

En ledsen mor men en skamlöst lycklig man??? Det är omöjligt, mina kära. Detta uppdrag handlar om att ägna sig åt allas lycka, i annat fall är vårt själviska liv ett elände, och kommer att orsaka liknande erfarenheter för oss i detta eller kommande liv. Alltså, Vishnupriya ashram är inte bara en god idé - de är religiositeten i de hängivnas samhälle. På samma sätt borde de mödrar, som lever med sina män och sina barn (om de har tur), vara äl medvetna om dessa ashram och om den andlige mästarens plan för att kunna delta och upprätthålla en balans mellan det personliga livet och tillflyktscenter. Grihastas är bra, men de har inte förmågan att erbjuda andra mödrar en tillflykt, för det krävs mycket privatliv för dem för att uppfostra sina barn, och ett par borde också ha lugn och ro.

De ashram som kan ta emot nya hängivna, ta emot besökare på veckosluten eller på loven, där det finns en uppmuntranve andlig atmosfär och dyrkan, etc., är en plats av extraordinärt värde. Det är mer värt än flygplatsen, kommunen och poolen, för dessa platser erbjuder inte någon tillflykt för någon, medan däremot ett ashram håller dörrarna öppna för vem som helst för att hitta sig själv andligen, och ibland att hitta igen sig själv på ett sunt sätt i själva livet. Hur många är det inte som har lyckats lämna drogerna i denna fina atmosfär! Den som deltar i att sköta en öppen plats som erbjuder denna tillflykt, är en lycklig själ som gör framsteg. Och de mödrar som sköter dessa Vishnupriya ashram, är våra verkliga stjärnor som lyser i denna mörka värld. Det är till dem vi frambär våra vördnadsbetygelser i dag och alla dagar, och vi önskar dem styrka och ljus så att de kan leda dem som kommer, med detta ljus som Srila Prabhupada skänkte oss.

Alla Vishnupriya ashram skulle ha en broschyr som förklarar deras program för att uppmuntra dem som vill skänka. Det är faktiskt något naturligt att människor vill skänka för att stödja ett sådant program. Många gånger kanske de inte gör det för att den inte ser det, så det kommer helt enkelt inte till deras sinne. Fördenskull måste man röra på sig och göra sina program kända och vad de försöker förverkliga, så att andra uppmuntras att stötta oss i vår uppoffring.

Det är ett kolossalt arbete att vara mor, ur alla aspekter. Detta är så fint; hur de jobbar för att förverkliga sin kärlek för att uppfylla sina plikter. Vilken skamlig jämförelse med den late man som inte vill göra någonting, som är en sjusovare, som tigger från samhället och sitter i sängen och äter framför TV:n. Verkligen osmakligt. Man borde stiga upp varje dag med energi och tacksamhet. Jag ska arbeta hårt för mina ideal. Jag ska inte stanna för ett ögonblick, precis som min mor aldrig upphörde med sin mångahanda tjänst för att hennes barn skulle växa och ha allt. Lättja och brist på beslutsamhet är ett inslag av ren tama guna, mörkrets kvalitet, och resterna av ett liv i missbruk. Den helgade modern får så ofta stå ut med men som missbrukar, som inte stödjer henne och dessutom till och med utnyttjar henne. Det är inte ett lätt Karma att vara född i en kvinnas kropp, eftersom hon måste uthärda mannen.

Ändå finns det lyckligtvis män som Srila Prabhupada, som ägnade sin bekvämlighet och sitt privatliv till sina söner och döttrar på samma sätt. Och han lärde sina döttrar att måla, laga mat, bygga och smycka tempel, hålla föredrag, etc. Srila Prabhupada fick sina döttrar att förkunna i Pandal-programmen där det var 20000 hinduer som lyssnade. Srila Prabhupada är stolt över sina döttrar som har öppnat Vishnupriya ashram överallt. En plats där man känner separationen från Herren och där det finns en önskan om hängiven tjänst. - där är det ett Vishnupriya ashram. En plats för Hari-katha och i perfektionen en plats för att ta emot nya elever för att växa på vägen.

Jag önskar att kvinnor som blivit fina exempel i vår familj, kunde dela med sig av sin vision till andra och bli kända. Det är för denna kvinna som jag startat en engelsk sida på Internet, kallad Vaisnavi.com. Kesava Priya gör ett fint arbete för den andliga kvinnan. Dessutom planerar vi tillsammans med Radha Caranji från Medellín att även starta en Vishnupriya ashram sida på spanska. Det fattas bara några viktiga saker för att uppmärksamma detta nya projekt som planerades redan av moder Adita.

Tänk att Vishnupriya ashram även låter äldre mödrar resa och besöka ashram i världen. De kan förkunna, uppmuntra och för varje gång glädjas i sin stora familj. Att ansvara för ett Vishnupriya ashram är hjältemodigt, men att besöka och uppmuntra dem är också av stort värde, för det är grundläggande för kvinnorna att dela med sig till andra hur man kan skydda sig själva på vägen hem, på deras resa tillbaka till det andliga hemmet. Endast här finns det något som inte ger anledning till missmod för ett ögonblick. Alla kvinnor är medlemmar av Vishnupriya ashram om de vill, så detta är en kvinnornas enighet gentemot utnyttjande och brist på värdighet. På samma gång är det en manifestation av vidden i moderskapet, för de boende i ett Vishnupriya ashram skyddar i denna situation männen i världen och lär dem vikten av att vara en perfekt man - vare sig man är brahmacary eller grihasta - perfekt, uppmärksam och därför lycklig.

Vi skapar inte en konstgjord division. Tvärtom, det är en bra grund. Som en familj där kvinnan som dotter skyddas väl av sin far och sina bröder, så skyddas hon i ett Vishnupriya ashram av de andliga värderingarna, av sina beskyddare och av kvinnornas kropp; barmhärtiga kvinnor som stöttar, tillrättavisar och inspirerar även de nya paren. Så vårt samhälle har en sorts kontroll gentemot familjen där man är mer intresserad, ja, nästan alla, åtminstone de ansvarsfulla. Om Vishnupriya ashram är för andlighet hos seriösa människor, även om de är fulla av önskningar att gifta sig eller vadsomhelst, är detta bara en del av livet, och Krishna kommer förhoppningsvis att ge underbara män till mina kära döttrar.

Det kommer alltid att existera en rörelse från ashram hos de nya hängivna och andra som flyttar därifrån för att gifta sig. Med en vaksamhet över äktenskapets kvalitet och sättet att uppfostra barnen. Naturligtvis erbjuds det en vaksamhet, eftersom de håller kontakt. Boven vill gömma sig så att ingen kan se hans smutsiga förehavanden. Som i Sydamerika; den kriminelle fruktar alltid att hans egen mor ska få kännedom om hans elände. Detta är den sista av goda känslor hos en människa. Måtte min mor aldrig behöva gräva ner sig på grund av min galenskap. När till och med detta gått förlorat, har skammen segrat och det är föga hopp om ens liv. Min mor borde vara lycklig med vad jag gör!!! Med all säkerhet.

Srila Prabhupada lärde oss att den bästa gåvan ett barn kan ge sina föräldrar är att bli en ren hängiven till Herren. Det här är ett sätt att tacka för allt man har fått av föräldrarna och dessutom hela världen, för den som ger näring åt rötterna, ger samtidigt näring åt alla delar i kroppen, och i detta fall alla delar i det geneologiska trädet. Därför räddar en ren hängiven många generationer i sitt förflutna och sin framtid, genom att fullständigt överlåta sig till alltings källa.

Ända sedan den lille Vaisnavans födelse och tills den rena moderns död, är Vishnupriya ashram hans eller hennes största skatt. Det borde vara så. Vi borde sträva efter detta överallt. Vishnupriya ashram är kvinnornas möjlighet att söka skydd hos sanningen för hela livet. När storfamiljens struktur existerade i Indien, hade varje hem ett Vishnupriya ashram med ett tio- tjugotal inneboende. Men i dag finns det inget hem för en så stor familj. Till och med den lilla familjen är i fara. Så vi måste värdesätta att göra det som är svårt och nektalikt på samma gång. Handen till plogen, och inte så mycket mental spekulation, så att alla tempel har Vishnupriya ashram med eget självstyre och värdighet. Det är inte så att det finns ett hus där det bor några få kvinnor som inte har något eller bidrar med något, eller ens deltar i att organisera saker och ting. Förr fanns det grupper av kvinnor som samlade in för några tempel och som styrdes av en man. Uppriktigt talat har jag sett detta leda till galenskap. Några av dessa män fick en knäpp och ville göra om gruppen av kvinnor till ett harem. Och med förtvivlan hos några mödrar, ledde det till med förvirring än förkunnelse. Så Vishnupriya ashram har väldigt fina principer. Samarbetet med männens tempel beror alltid på den gemensamma överenskommelsen de gör på brahmin-träffarna för förkunnarna i staden. Trots att vi alla är svaga i denna värld, är kvinnornas förening väldigt stark, självstyrande och på samma gång lyckligt samarbetande med vad den andlige mästaren gör i allmänhet.

Du borde känna till att den matriarkala kraften i Indien är den dominerande i hemmet. Kvinnan är grunden till en god ekonomi, av att förbli vid sina sinnen, inte slösa bort saker och ting och att allvarligt fostra familjen. Utåt sett kan det tyckas som om mannen har ordnat allt väl, men inåt är det hon som försäkrar att allting inte faller sönder och samman Naturligtvis som i allting, finns det undantag från alla regler.

Därför, på Mors Dag, vill jag etablera en gång för alla i vår familj, en väldigt stark grund för att de inbjudna överallt deltar i skyddandet av dharma och framgången i familjen. Att de mår bra, känner sig uppskattade och inbjudna att alltid informera om skiljaktigheter i denna uppgift och praktiserandet av det liv man måste kämpa med. Även om världen är full av brister, är det möjligt att gå framåt och tjäna Sri Sri Guru och Gauranga och mänskligheten alltmer för varje dag. Ingen skulle känna sig utesluten från denna skyldighet.

Brahminer är människor som tänker själva och gör bra saker, för de inser att det är bäst att göra gott. Detta är målet, och Vaisnaverna är vårt stöd för att bekräfta att våra kriterier verkligen är det mest passande. Självkritik, ödmjukhet, etc., är redskap för framgång för varje kvinna och man, och kvinnan har extra utomordentliga kännetecken; modershjärtat som är utan jämförelse. Och därför är hon så viktig för att utforma all sorts skyldigheter med kärleksfulla kriterier. Så på denna dag av Vishnupriya, slutar jag min chat med att frambära mitt tack till alla mödrar och min glädje att ni delar era liv med vår familj, och jag önskar er allt gott och att ni alltid ska åtföljas av beslutsamma Vaisnaver under denna vistelse där vi ännu befinner oss i denna dimension.

Er välönskare,
B.A. Paramadvaiti Swami

Hare Krishna  Hare Krishna  Krishna Krishna  Hare Hare   Hare Rama  Hare Rama  Rama Rama  Hare Hare