Klicka här för att läsa mer om VRINDA-missionen


Klicka här för att läsa mer om VRINDA-missionens grundare
Swami B.A. Paramadvaiti

Paramadvaiti Swami
Vrinda i övriga världen

Vrinda News

Paramadvaiti Swami
Vrinda Sunday Chats
Srila B.A Paramadvaiti Swami

Paramadvaiti Swami
Filmade Gurumaharaj/Vrinda föreläsningar

Vrinda on Youtube
Filmade Gurumaharaj/Vrinda föreläsningar

Paramadvaiti Swami
Mp3-föredrag av Swami B.A Paramadvaiti   

Paramadvaiti Swami
Nimaihuset - svenskt Vrindatempel   

Eco Truly Park
Ett unikt ekologiskt projekt
grundat på den urgamla
vediska filosofin.

Vrinda on Youtube
Vaisnava Internet News Agency

World Vaisnava Association
VRINDA - medlem av
World Vaisnava Association

UR SKRIFTERNA

"Den levande varelsens sanna intresse består av att ta sig ur den okunnighet som tvingar honom att utstå upprepad födelse och död. Den enda utvägen är att överlämna sig till Gudomens Högsta Personlighet genom Dennes representant. Utan att utföra hängiven tjänst till Gudomens Högsta Personlighet, Vasudeva, kan man omöjligtvis bli helt obunden av denna materiella värld, och inte heller kan man på något sätt erhålla verklig kunskap."

(Srimad Bhagavatam 4.29.36-37)

Läs mer om...


Den dyrkansvärda Modern

All ära till Sri Sri Guru och Gauranga

Kära läsare, vänligen ta emot mina ödmjuka vördnadsbetygelser. Då jag på senare tid har sett många artiklar kring kvinnans position i sällskap som försöker följa Krishnamedvetande, känner jag mig inspirerad att skriva följande hyllning till de Vaishnavis som jag har mött i detta liv, liksom till dem som jag inte har mött.

Mina vördnadsbetygelser går först till de sju mödrarna som nämns i vedaskrifterna, nämligen Moder Veda, Moder Jord, Moder ko, Moder drottning, Moder brahmana, Moder hustru till den andlige mästaren, och slutligen min egen mor. Vi dyrkar den kvinnliga energin från den högsta svarupa shakti Stimati Radharani och Hladini Shakti, hennes skapare av all kärlek, till den sista kvinna som kan bringa ett barn till denna värld. Det finns givetvis också hennes många expansioner av Laksmi, lyckans gudinna, Durga, Sarasvati, Kali och Parvati, som har stor makt över denna materiella värld.

På samma sätt är det i en indisk familj; hustrun och modern dyrkas och kan fatta beslut i många frågor. De beslutar om bröllop, administration och hushållsangelägenheter. Familjerelationer samordnas för det mesta av dem. De sköter också familjens besparingar, och objekt såsom guldföremål, används och förvaras av dem.

Srila Sridhar Maharaj berättade för oss, att det fanns en indisk premiärminister som blev ombedd att åka till England som representant för Indien. Han svarade då att han skulle lämna besked följande dag. Dagen därpå, meddelade han att han avstod från resan. När man frågade om anledningen, förklarade han att hans mor hade sagt åt honom att det var bäst om han inte åkte till England.

Srila Maharaj citerade också den kända slokan ur Manu Samhita:

pita raksati kaumare, bhrtta raksati yauvane...

Här förklarar Manu, att under deras första år, skyddar fadern kvinnorna. "Under ungdomen skyddar maken dem, och när de blir äldre, är det sönerna som skyddar dem. Trots att de till det yttre inte har några rättigheter, erhåller de mer respekt från samhället än en gudinna gör."

Tyvärr så beter sig dock inte dagens män särskilt passande i detta avseende. De tycker om att citera skrifterna, men bara för att rättfärdiga sin egen "storhet". I många fall i dag, är männen en fara för kvinnorna. Efter de många erfarenheter vi har av att försöka bilda Krishnamedvetna samhällen i västvärlden, har vi större anledning än någonsin att analysera kvinnans verkliga position. Friedich Nietsche deklarerade sedan han läst Manu Samhita: "Detta är den första bok jag läst, som ger rätt åt kvinnor och fattiga människor." Srila Bhaktisiddhanta Sarasvati frågade efter att etablera Vishnu Priya ashram för alla kvinnor som önskade bli hängivna och inte hade någon annanstans att söka skydd. I det klassiska verket Prema Pradip, av Srila Bhaktivinode Thakur, sägs att kvinnoashram och deras helgonlika ledare var högt respekterade i historien. Som ni alla vet, har de också lämnat efter sig berättelserna om stora kvinnliga andliga mästare som Hemalini Thakurani, Gangamata Goswamini och, givetvis, Jahnnava didi. De var utan tvivel inte kvinnor i vanlig mening, men är förkunnande kvinnor överhuvudtaget vanliga?

Låt mig först påminna om Srila Prabhupadas underbara år. På den tiden hade mina Gudsystrar en underbar förkunnelse. De inte bara förkunnade; de samlade även in, sydde kläder till Gudsgestalterna, lagade till utsökta festmåltider och gav stöd till alla andra aktiviteter, och de var också helt enastående figurer som hjälpte till att sprida Krishnamedvetandet. På Srila Prabhupadas uppdrag, predikade Srimati Yamuna didi och Stimati Himavati didi för tusentals hinduer i pandal-programmen. Srimati Yadurani didi målade nektarlika bilder och förkunnade outtröttligt. Srimati Vrindavan Vilasini didi, Srimati Nartaka Gopal didi och mängder av andra var de ständiga vinnarna i distributionen av transcendental litteratur. De tjänade Srila Prabhupada osvikligt, och använde de längsta timmar du kan föreställa dig, bara för att ge av denna nektar till människor, år efter år. I New Vrindavan, stoppade en didi modigt de spekulationer om Srila Prabhupada som hotade rörelsen. Srimati Visakha didi hjälpte till med att göra filmerna om Krishnamedvetande.

Dessa kvinnor, och andra, är sannerligen denna rörelses mödrar, och har alltid sett till välbefinnandet för såväl Sannyasier, Brhamacaris och Brahmacarinis. De är också de heliga mödrarna för den andra generationen hängivna. Listan på deras namn och deras ära är alltför lång för att gå in på i detalj. All tjänst som utförts av dem är viktiga element i kärnan av den Krishnamedvetna familjen. Men det finns fler historier att berätta.

Kvinnorna i templen, och i det moderna livet över lag, har faktiskt inte alltid varit särskilt väl skyddade. Beskydd betyder att ge dem en rättvis möjlighet att tjäna Krishna. Män och kvinnor borde leva förenade. Detta betyder att de måste komplettera varandra när det behövs. En objektiv samstämmighet i det förflutna, visar att om någon felade, så var det oftare männen, så att familjen splittrades. Kvinnor har heller inte något rekord när det gäller stöld, drogmissbruk och sexuellt utnyttjande i Vaishnavafamiljer. Männen å andra sidan…

Inte undra på att Krishna säger i Bhagavad Gita 10.34:

"Bland kvinnor är Jag ryktbarhet, lycka, vackert tal,
minne, intelligens, ståndaktighet och tålamod."

I den mission som jag startade 1984, insåg jag behovet av bättre skydd för kvinnorna, och drog slutsatsen att vi måste ge dem större utrymme för att skydda varandra. När deras fäder, eller fäderna till deras barn, eller någon annan misslyckas, vart skulle de kunna vända sig? Män är särskilt skickliga på att lura kvinnor när de är förtvivlade. Jag kunde inte se någon annan lösning än att be de äldre och mognare matajís att försöka ta detta i sina egna händer, med stödet och entusiasmen från alla de andra. Vem annat än transcendentalt avancerade matajís ska på ett lämpligt sätt kunna vägleda, ta hand om eller skydda unga ogifta kvinnor, änkor, de som inte har någon familj, samt matjís som är äldre eller lever i försakelse, när de reser omkring?

Detta var upphovet till Vishnu Priya Ashram, som vi har startat i många städer och länder. Andra Vaishnavamissioner har också startat liknande program. Resultatet har varit häpnadsväckande. Trogna hängivna matajís har spridit Krishnamedvetandet till många nya städer. Det är underbart att se tjugoåriga vaishnavis predika för universitetsprofessorer, sköta tempel, organisera festivaler, Harinam-fester, och vadsomhelst annat som tänkas kan. De tar ansvar och hjälper vår mission precis lika mycket som vilken man som helst. Detta är kalla fakta. Jag kan inte förstå hur en del människor fortfarande beter sig oförskämt och sålunda nedvärderar betydelsen av matajís för all och för vilken tjänst som helst inom Vaishnavasällskapet. Det är faktiskt så att de sannerligen behövs vid möten i Vaishnavafamiljen, istagosthis, GBC-möten, etc., för deras känslor av moderlig kärlek hjälper till att övervinna inflytandet av maskulin fåfänga, den kalkylerande och arroganta okänsligheten. Inte bara kvinnor, utan hela Vaishnavasamhället har blivit lidande av "storstadsgäng-stilen" i förvaltningen.

Om en del av dessa ord tycks skarpa för dig, är det bara för att du inte lagt märke till det sätt, på vilket människor i deras så kallade "försakande sinnelag", ibland talar om kvinnor. Att vara ovänlig mot våra mödrar visar bara hur lite vi har förstått Vaishnavakulturen.

Jag är inte så förtjust i att låta de båda könen blandas i onödan, särskilt för utvecklandet av Brahmacaria. Inte desto mindre, måste man varsamt handskas med separationen, så att det inte ger upphov till galna fanatiker och kvinnohatare som senare antingen blir homosexuella eller nervvrak som förstör sina förutsättningar att få en fin familj.

Mannen borde se på sin hustru som en av Krishnas gopier. Han borde vara stolt och lycklig över att vara gift och far, och inte glömma att Krishna inte så lätt förlåter den som behandlar Hans Gopier illa. Det är nödvändigt för dem som tar på sig familjeansvar, att vara lyckliga och sköta ansvaret på ett materiellt och andligt balanserat sätt.

De vuxna måste se att deras vuxna barn kan röra sig i denna riktning med förtroende. Förvrängda Brahmacarier kan sätta stort tryck på unga människor och varna dem för att "falla offer för den lustfyllda förförelsen hos kvinnor som förhäxar". Om så vore fallet, skulle pojken senare se på sin hustru som orsaken till hans "förlorade paradis", och kommer varken att göra henne, barnen, hans Guru eller Krishna nöjda. Hur kan man förvänta sig lycka under sådana omständigheter?

Vi har till och med sett sannyasier förlora sin andliga integritet efter att de har förolämpat kvinnor. Om någon matají blir sårad, är det en katastrof för samhället (familjen), och därför uppfostrades vi från första dag att kalla dem moder - matají eller didi - syster. Inte ens de mest hårdnackade kan godkänna att någon tillfogar deras mor eller syster något lidande.

Kommer de att vara olyckliga och känna sig ignorerade och försummade? Hur skulle du känna dig?

Det enda problemet med kvinnor i den här världen är faktiskt att de vill vara som männen. De vill också lägga sig till med den manliga fåfängan, samma sjukdom som hos den betingade själen: Begäret att imitera den enda verkliga Purusa som är berättigad att njuta varje själ för dess eviga välsignelse. Men de såkallade puruserna blir bara eländiga när de försöker njuta det som inte är deras egendom.

Många kvinnor gör också dessa frustrerade försök. Så blir äktenskapet ofta ett slagfält för att dominera, i stället för ett kärleksfullt band för att övervinna Maya genom den gemensamma tjänsten till Sri Guru och Gauranga, och på detta sätt attrahera barnen och grannarna. I Indien hör vi väldigt lite om missförstådda och utnyttjade kvinnor. (Jag försvarar inte här alla de möjliga missförhållanden som ändå existerar mot kvinnor i Indien. Vad jag skriver om, är hur saker borde vara och är på platser och med människor som uppskattar den vediska kulturen.) Kvinnor som redan dyrkas av samhället och familjen, behöver helt enkelt inte hela tiden utöva påtryckningar mot männen. En tysk journalist tillbringade femton år i Indien och skrev en bok om kvinnornas position i Indien. Titeln var: "Det mjuka styret av kvinnor i Indien". Det är en intressant uppskattning av hur indiska kvinnor tillsynes alltid ger mannen den högsta positionen. Samtidigt beror dock familjeangelägenheterna främst på dem.

Än en gång mina vördnadsbetygelser till alla de transcendentala kvinnor som har beslutat sig för att kämpa mot Maya och som har bidragit så mycket till att göra den Krishnamedvetna familjen till en verklighet och en framgång. Vi vet att det är vår Karma att vi fötts under så olyckliga omständigheter. Låt oss åtminstone försöka vårt bästa för att göra kontakten mellan män och kvinnor (som försöker förstå att de varken är män eller kvinnor), både inom familjen och i ashramlivet, till en fin erfarenhet.

Istagosthis och vägledning från godhjärtade Vasihnaver, ska hjälpa oss att umgås mjukt och fint med varandra, lösa vilka problem som helst, och ge våra mödrar och systrar det utrymme de behöver för att tjäna mänskligheten och Vaishnavasamhället ännu bättre än de redan har gjort.

Hare Krishna  Hare Krishna  Krishna Krishna  Hare Hare   Hare Rama  Hare Rama  Rama Rama  Hare Hare