Klicka här för att läsa mer om VRINDA-missionen


Klicka här för att läsa mer om VRINDA-missionens grundare
Swami B.A. Paramadvaiti

Nimaihuset
Nimaihuset - svenskt Vrindatempel   

Vrinda Europe
Vrinda Europe   

Vrinda Portal
Vrinda i övriga världen

Vrinda News

Gurudeva live
Filmade Paramadvaiti-klasser   

Paramadvaiti Swami
Mp3-föredrag av Swami B.A Paramadvaiti   

World Vaisnava Association
VRINDA - medlem av
World Vaisnava Association

Mayavadi-filosofin


- Chat med Guru Maharaj -

Vrindavan, 9/2 2003

Haribol, kära hängivna, välkomna till dagens chat. Krishnamedvetandet är något mycket vacker. Vaishnavakalendern brukar kallas "Glädjens hjul". Tänk, så mycket glädje vi kan ha, bara genom att känna till Radha Govindaji Mahaprabhu och Srila Prabhupada! Varje ögonblick, ifall vi är uppmärksamma, påminner oss vaishnavismen om denna stora nåd.

Häromdagen gick vi för att besöka en mayavadi, som råkar vara granne med Vrinda Kunja. Han är rätt känd yogi i Indien, och när vi gick för att se templet, träffade vi honom. När vi hade gått därifrån, sa min andlige broder Mahavegavati: "Vilken tur att vi mötte Srila Prabhupada. Han gav oss den vediska visdomen med så många detaljer och, trots allt, allt som existerar i evighet." De små problemen är välsignelser för oss för att inte förälska oss i denna materiella värld, för vi blir så lätt distraherade; särskilt om vi umgås med personer som inte har det minsta begrepp om evig kärlek.

Tänk dig att du säger till hela världen att de är gud De kommer att bli väldigt nöjda och vilja ge dig pengar. Som till exempel Rajnesh, som samlade på sig kvinnor och Rolls Royce det var tilldragande rikedomar för många människor. Men snart stack han, och vad som blev kvar av hans budskap var endast illusionen hos hans anhängare, som en dag kommer att återvända till Gud! Givetvis har även impersonalisterna en funktion att fylla. Eller rättare sagt; alla har sin plats i Herrens plan. Herren Shiva mottog order från Herren Vishnu att expandera mayavadi-filosofin, så att människor med en impersonalistisk mentalitet, inte skulle störa honom.

När det gäller bhakti-processen, proklamerade vår grann-yogi: "Först kommer dyrkandet av Radha och Krishna, och sedan blir alltsammans ett, och du blir en del av den totala summan." Nirvisesa sunyavadi - du räddade oss från tomheten som hela världen är så attraherad av. Men så många materiella ateister, liksom impersonalister, båda bortser från ett mycket viktigt faktum, nämligen att den fantastiska skapelsen som omger oss, inte kan ha skapats utan en medveten varelse bakom. Sannolikheten att världen skulle blivit till och satts samman av enbart fysiska och kemiska lagar, har inte den minsta möjlighet eller sannolikhet inom matematiken, men att förklara det här, skulle ta alltför stor plats; låt dig ledas av din intuition.

Konstruktionen av det vi kallar liv och de organiska komponenterna som låter finnas till, är motsägelsefullt; det går emot de fysiska och de kemiska lagarna om död massa. Livet är alltför komplicerat för att komma ur ingenstans eller vara ett tidsfördriv för en opersonlig energi. Allting som står under inflytande, måste också ha ett ursprung; åtminstone i potens och kapacitet.. Därför delar jag glädjen att ha det budskap som svarar på hjärtats rop, ropet på sann kärlek; något som alltid håller oss upptagna och där det inte finns vare sig besvikelse eller orättvisa. Där allt fint som du ser, är Krishna multiplicerad i det oändliga.

Gud står inte under någon lag; detta är undervisningen i Bhagavad Gita och Rasa-dansen. Gud är kärleken personifierad, och han planterar Sin kärlek i ditt hjärta så att du också kan delta i denna fröjd. Det är viktigt att förstå att samma vetenskap förstör själva den ateistiska läran och impersonalismen på en och samma gång, för något så underbart som livet måste vetenskapligt ha en fantastisk orsak. Idn att detta fantastiska inte skulle ha några känslor, inte någon personlighet, inga kännetecken, är helt enkelt obegripligt. Om den opersonliga sanningen vore så fantastisk, att den skulle skapa något så fantastiskt opersonligt, då skulle en sådan sanning inte vara särskilt opersonlig. Det är bara ord. Allt är väldigt abstrakt tills du träffar en ren hängiven. Då - i det ögonblicket - förvandlas det till det allra vackraste; en anledning att dansa, från den värld där varje steg är en dans och där varje ord är en sång.

Det är bara vårt ego, vår ovilja att erkänna våra fel och från hjärtat överlåta oss till något högre, som orsakar eländet att vi till sist ger oss hän till en hund, till ett land eller till sex med något som inte betyder något. Hör här; i den materiella världen finns det så mycken falsk överlåtelse; som Ravana som erbjöd Sita att han skulle överge allt, alla sina kvinnor och överlämna sig till Henne, om Hon bara lät honom njuta av Henne. Men tvärtom, sa han att han skulle äta Henne Sympatiskt, eh? "Om du gör som jag säger, ska jag ge upp allt." Nåja, det är inte så konstigt att denna typ av personligheter gillar idn att vara Gud, och de framkallar äckel vid tanken på att vara eviga tjänare. Inte desto mindre fullgör de sin funktion i denna värld, och vi försöker fullgöra vår.

Vaishnaverna är de rikaste människorna, för de betraktar alla som eviga bröder och systrar. Materialisten accepterar endast sina egna bröder och systrar och sina landsmän. Detta medan impersonalisterna säger att det inte existerar några syskon alls! Det finns ingen far, ingen mor, inga systrar eller bröder, inte ens att tala om. Allt är helt obeskrivligt. Men individualiteten är den enda formen, eller rättare sagt; en enorm gåva, som låter oss tala om dessa saker. Men tittar in i dig själv, kommer du att upptäcka en stor törst efter sanna kärleksfulla relationer. Vi är redo att till och med överge vår fysiska säkerhet, berömmelse och rikedom för vår älskade eller för vårt barn. Så vi står i skuld till Srila Prabhupada och till alla vaishnaver.

I Caitanya Caritamrita, motbevisar Mahaprabhu på ett utmärkt sätt impersonalismen, och utan Herren Caitanyas nåd i denna stund, är det väldigt svårt att förstå hur man kan omsätta hängivenhet i praktiken för att hjälpa människor i denna värld. Det är skyldigheten för var och en med ett gott hjärta, att hjälpa de förtvivlade och värnlösa. De finns alla runt om oss, och Srila Prabhupada - utan den minsta diskriminering - inbjöd var och en. Vattnet söker sin egen nivå, och Srila Prabhupadas kärlek är så speciell, att den förmår att nå alla nivåer, att röra alla hjärtan som ger lite uppmärksamhet. Världen kommer någon gång att kännas igen som världen före och efter Srila Prabhupadas uppenbarelse. I något ögonblick kommer man att märka vad som initierades av honom. Vi kan redan se vissa symtom på förändringer, men budskapet om ren teism i en värld som varje dag blir alltmer ateistisk och ytlig, är svårt att acceptera. Och ändå har vi fått detta uppdrag av Srila Prabhupada. Vi får inte begränsa vår förkunnelse till Brahman-aspekten (den opersonliga aspekten), till vegetarismen eller till reinkarnationen. Vi måste gå till kärnan: Ett liv utan andlig kärlek, utan att ha hört det Gudomliga Namnet, utan att ha hört om Herren Krishnas lekar och Hans berömmelse, skulle inte vara lyckosamt.

Det var mina ord här i dag. En varm kram till er alla.

Alltid er välönskare,
Swami B.A. Paramadvaiti

Hare Krishna  Hare Krishna  Krishna Krishna  Hare Hare   Hare Rama  Hare Rama  Rama Rama  Hare Hare