Klicka här för att läsa mer om VRINDA-missionen


Klicka här för att läsa mer om VRINDA-missionens grundare
Swami B.A. Paramadvaiti

Nimaihuset
Nimaihuset - svenskt Vrindatempel   

Vrinda Europe
Vrinda Europe   

Vrinda Portal
Vrinda i övriga världen

Vrinda News

Gurudeva live
Filmade Paramadvaiti-klasser   

Paramadvaiti Swami
Mp3-föredrag av Swami B.A Paramadvaiti   

World Vaisnava Association
VRINDA - medlem av
World Vaisnava Association

Konsten kommer från Krishna


Den sanna konsten är att göra andra lyckliga. Den bästa konsten är de goda relationernas konst. Konsten är fundamental i livet, och detta medför många saker. Ett liv utan konst fungerar inte, och inte heller konsten utan liv. Konstens finanser är mycket viktiga, då dessa främjar vår konst, men för att hålla dem samman krävs uppriktiga relationer.

Att tillägna Krishna konsten, är en stor konst. Vi är en konstnärlig gemenskap, till exempel Sadhana-konsten, efter att ha vaknat, ännu i sängen fortfarande halvt i sömnen, tänker du: "Här har jag det bra, stör mig inte". Men i sängen svettas du och dreglar på kudden som är full av smuts, där finns ingen konst. Däremot det första en hängiven gör när han vaknar, är att minnas Krishna och sjunga Hans heliga namn. Från denna stund börjar hans konstnärliga dag. Sedan duschar han och sätter på tilaka medan han mediterar på Herren: "Min Herre Krishna, låt mig få använda denna kropp i din tjänst…" Sedan skyndar han sig till artik, och ger sina vördnadsbetygelser vid altaret: "Nama om vishnu padaya…" och börjar artik, sjungande harmoniskt och melodiskt: "Kali Kukura Kadaana…" detta medan pujarin, efter att kärleksfullt ha väckt Herren med mantran, börjar att utföra artik med rökelse, eld, vatten, blommor, alltsammans mycket fint och helt klart konstnärligt.

Kocken är ett annat gott exempel på konsten, då han kan ta en potatis och förvandla den till ett utsökt offer - detta är stor konst. Att förkunna är också en konst. En förkunnare måste vara en stor konstnär. Krishna katha är en konst, men detta garanteras bara med ett gott exempel. En tempelpresident är en stor konstnär: att ta hand om frivilliga är en konst. En hängiven frågade Srila Prabhupada: Hur ska jag kunna bli mer hängiven? Srila Prabhupada svarade: Bli renare och punktligare! Detta är en konst: Ansvar. Rättare sagt, alla handlingar i Krishnamedvetande är konstnärliga, och alla konstnärliga uttryck cirkulerar kring det Heliga Namnet, som är personifieringen av alla konstnärliga uttryck.

Cupido gör den levande varelsen galen och får henne att använda konsten för att tillfredsställa sig, men Krishna är den Högste Konstnären, som fängslar miljoner cupidos. Kärleken är konstens känsla. En konstnär inspireras av den för att skapa sitt verk. Men utan Krishna är hans verk endast egoism, de frustrerade känslorna av hans begär efter njutning. Den världsliga konsten är en frustration. Den Krishnamedvetna konsten är fin.

Mayavadierna säger: "Konsten existerar inte, kärleken finns inte"; men detta är en stor lögn, för man har gett sin själ i konsten, kärleken, sanningen. De erkänner inte att det finns en fin verklighet, Krishna. Det finns ingen perfekt konst utan Gud. Av de mest bejublade konstnärerna i historien, poeter, målare, musiker och andra, var de flesta frustrerade, i utkanten av samhället, fullständiga katastrofer som personer, alkoholister, drogberoende, kvinnojägare, sådana man ger nobelpriset. För att inte tala om politikerna, som, efter att ha infört en enorm byråkrati, under den fingerade fredsfanan, figurerar på nobeltillställningar. Ett stort bedrägeri, men ingen av dessa artister genom historien kommer ens i närheten av vad Srila Prabhupada gjorde för världen, oh han erbjöds aldrig nobelpriset. Tänk en sådan otrolig konstnär han var! Renheten med vilken han talade och undervisade. Och de fina verk som han sammanställt, som Srimad Bhagavad-Gita och Srimad Bhagavatam, och så många böcker som han bidrog med och distribuerade, var verkligen för samhällets utveckling i stort. Han var verkligen en stor konstnär, som gav oss ett verk så vackert, att det inte har något pris. Vi kommer aldrig att kunna betala tillbaka den skuld vi har till honom.

Bhakti är den högsta konsten av alla, där kärleken ges uppriktigt utan önskan att exploatera grannen, utan snarare att smitta alla att också uttrycka samma sak för Herren Krishna. Och Krishna fångas på det viset av Sina kärleksfulla hängivna. Srimati Radharani är den fullkomligaste i denna konst. Hon bryr sig om att ta var och en i anspråk för att tillfredställa Krishna. Varnasrama dharma betyder att var och en handlar enligt sina talanger. Självförverkligandet är en konst. Krishna är anledningen till att vi håller samman för att på så sätt spela vaishnavismens symfoni, för annars hade vi redan befunnit os i en ytterligt svår situation.

Konst är en spontan känsla från konstnären, det är det uttryck han känner. Naturligtvis refererar vi inte till de som kommersialiserar sin konst, de är inga konstnärer. En konstnär gör ju inte sina verk för att sälja, utan för att han tycker om att göra dem. På samma sätt är det med Bhakti yoga, och så borde det vara, nämligen spontant. Det som inte föds, det som inte är spontant, är fruktansvärt, det är inte bhakti. Raganuga bhakti är vackert. Och om detta inte är ditt mål, vad gör du då här? Om du, när en hängiven kallar dig till Mangal artik, reser dig upp och tänker besvärat: "Den där typen kallar på mig igen, han låter mig inte sova ifred, uff! Mangal artik nu igen!", om det förhåller sig så, vad gör du då här? Krishna vill inte tvinga någon, än mindre se misslynta ansikten framför Sig. Många människor i den här världen gör saker av tvång, för att ge ett sken, men i hängivenheten vill man inte ha sken, utan uppriktighet och uthållighet. Vrindavan är sanningen. I Vrindavan personifieras denna spontana kärlek, där når den sitt intimaste uttryck, då alla dyrkar Krishna. Därför ber jag med all ödmjukhet:

1. ha goda relationer med alla utan att diskriminera någon för att a fallit, vad det än må vara, för om du hoppas att Krishna ska förbarma Sig över dig, men du inte vill att Han ger nåd till någon annan, då är du ond. Vilken mening skulle det vara med nåden, ifall den inte vore för alla?

2. ha god ekonomi, för utan den, hur ska du kunna garantera din konst?

3. konst, konst, konst, och mera konst…

Endast om vi arbetar enade, kommer vi att ha framgång. Konstnärer måste vårda sina kärleksfulla relationer och hålla en god ekonomi. Arbeta hårt för kärlekens symfoni, inte för att fylla tallriken. Krishna tycker inte om de tröga och lata. Om du vandrar din väg i lättja, kommer du att misslyckas, vare sig du är bramacary eller en gift hängiven. Där det finns kärlek arbetar man hårt och entusiastiskt. Om det finns Krishnamedvetande in världen, beror det inte på de lata, utan på de som arbetat hårt. Fördenskull är det vår sak att göra något fint av Krishnamedvetandet. Ansträng er, och gör allt mycket, mycket fint. Fortsätt framåt med mod. Bhakti är konst, och Bhakti betyder att göra något för att bidra, en konstnär är inte lat. Så, må ni bidra!

Alltid er välönskare,
Swami B.A. Paramadvaiti

(Anteckningar av Angira Muni das)

Hare Krishna  Hare Krishna  Krishna Krishna  Hare Hare   Hare Rama  Hare Rama  Rama Rama  Hare Hare