Vikten av ett generöst sinnelag

Ur ett föredrag av Guru Atulananda Acarya, 27 februari, 2008

Världen i sig, livet i sig, vedaskrifterna, kulturen, allt detta kräver av oss ett generöst sinnelag. Sri Krishna själv visar oss sitt generösa sinnelag. Han säger: "Alla människor följer min väg i alla avseenden". När han i Bhagavad-gita avslutar sitt samtal med Arjuna, säger Han: "Vad tror du om detta som jag har sagt, hur verkar det? Säg, vad tycker du?"

På detta sätt respekterar Krishna alltid vårt beslut och vår inre läggning i början av det religiösa livet eller under själva utbildningen. I början av vårt liv har vi en tendens att vara radikala, en aning eller ganska ordentligt fanatiska, men om man verkligen utvecklas, kommer man att lära sig, och ens sinnelag kommer att vidgas.

Srila Prabhupada brukade säga att en brahmana måste ha ett generöst sinnelag, en paramahansa utmärker sig genom att vara mycket generös med sin nåd. Den store Vamsi das babaji maharaj, till exempel, var en sådan extraordinär personlighet, en självförverkligad själ, vän till Goura Kishor Das Babaji och Bhaktivinoda Thakur och Prabhupada Bhaktisidanta. En gång sa han, att om en person avslutar dagen med att säga Hare Krishna, uppnår han fullkomning. På ett sådant sätt måste man alltså som hängiven vara generös i sina försök att närma sig andra. Vi måste vara vänner och välönskare, vi måste respektera deras tro, men också försöka öka entusiasmen i deras tro och hjälpa så att de tar denna tro på allvar.

Det finns många nivåer hos lärjungar. Den nyblivne lärjungen, den som är nybörjare, respekterar endast sin guru, sin andlige mästare, och respekterar inga andra guruer och respekterar inte andra hängivna, men detta är inte omtyckt av Krishna. I Caitanya Caritamrita, när processen av sadhana bhakti förklaras, sägs också där att man måste respektera andra manifestationer av Herren och andra skrifter. Givetvis måste man också respektera andra religioners helgon.

Som Srila Paramadvaiti säger, vi har tagit Madva Acarya för får sampradaya, för vi ser att han bidrar med något som är värdefullt också för oss. På detta sätt är den sanna hängivne den avancerade hängivne. Han eller hon har detta generösa sinnelag i själva dess ande. Gurudeva Paramadvaiti återskapade detta World Vaishnava Association, den världsomspännande Vaishnavarörelsen, för att skapa detta sinnelag, vilket är mycket viktigt för att lära sig alla religiösa manifestationer.

Srila Bhaktivinoda Thakur var en stor pionjär, i detta avseende. Han sa: En vaishnava kan gå till vilket tempel som helst där Herren dyrkas, och han kommer att uppskatta dyrkan och tänka: Så fantastiskt, det sätt på vilket man dyrkar Herren här på denna plats! Se hur man dyrkar dem på olika sätt, med många ritualer, andra gånger med mycket sång eller mycket vördnad, på det ena eller det andra sättet.

Srila Bhaktivinoda Thakur sa: Om du är mycket stolt över dina böner, om du endast respekterar din trosriktning, då kommer du att vara stolt och begå förseelser gentemot andra hängivna.

Därför sa vi inledningsvis att livet självt lär oss at vara mer generös, för kärlekens princip är frihet. Om vi inte har generositet, kommer vi inte att kunna älska, och vi kan inte lära känna hjärtat hos andra människor. Herren Krishna och självaste bhakti är något mycket mystiskt, något mycket hemligt. Bhakti kan man möta till och med hos personer inom andra religioner eller andra metoder och riktningar. Man kan finna bhakti till och med i en ateist, eftersom en ateist förtvivlat kan söka Gud. Så den sanna paramahansan som har det korrekta synsättet, han eller hon uppskattar en sådan sak.

Fördenskull står en vaishnava och väntar med öppna armar. Srila Bhaktivinoda Thakur säger också: "Vaishnaverna och de kristna säger till och med samma saker, men en vaisnava som är en nybörjare kommer inte att respektera den kristna läran, och den kristne nybörjaren kommer inte heller att respektera budskapet från en vaishnava, även om han säger samma sak."

Alltid er välönskare,
Atulananda Acarya

Översättning: Manah-siksa devi dasi