Klicka här för att läsa mer om VRINDA-missionen


Klicka här för att läsa mer om VRINDA-missionens grundare
Swami B.A. Paramadvaiti

Paramadvaiti Swami
Vrinda i övriga världen

Vrinda News

Paramadvaiti Swami
Vrinda Sunday Chats
Srila B.A Paramadvaiti Swami

Paramadvaiti Swami
Filmade Gurumaharaj/Vrinda föreläsningar

Vrinda on Youtube
Filmade Gurumaharaj/Vrinda föreläsningar

Paramadvaiti Swami
Mp3-föredrag av Swami B.A Paramadvaiti   

Paramadvaiti Swami
Nimaihuset - svenskt Vrindatempel   

Eco Truly Park
Ett unikt ekologiskt projekt
grundat på den urgamla
vediska filosofin.

Vrinda on Youtube
Vaisnava Internet News Agency

World Vaisnava Association
VRINDA - medlem av
World Vaisnava Association

UR SKRIFTERNA

"Den levande varelsens sanna intresse består av att ta sig ur den okunnighet som tvingar honom att utstå upprepad födelse och död. Den enda utvägen är att överlämna sig till Gudomens Högsta Personlighet genom Dennes representant. Utan att utföra hängiven tjänst till Gudomens Högsta Personlighet, Vasudeva, kan man omöjligtvis bli helt obunden av denna materiella värld, och inte heller kan man på något sätt erhålla verklig kunskap."

(Srimad Bhagavatam 4.29.36-37)

Läs mer om...


Gaura Purnima

- Chat med Guru Atulananda 16 mars 2003 -


Jay, mina kära hängivna, jag frambär mina vördnadsbetygelser till er. Jag hoppas ni mår bra. I dag, dagen innan Gaura Purnima, passar vi på att tala om herren Mahaprabhus ankomst.

Månarna Gaura Nitay kom för att rädda hela världen. Mahaprabhu kommer för att visa på den största hemligheten: raja-guhyam, som är Srimati Radharanis hjärta. Bhaktivinoda Thakur och våra acharyer har sagt att vi måste ta reda på var vår tjänst behövs mest. Bättre än att veta vem Krishna är, bättre än att känna till Hans storhet, är att känna Hans behov. Detta är tjänarens mentalitet. Det behov man har, bevarar man i sitt hjärta; man berättar det inte för alla och envar. Men tjänaren är expert på att upptäcka detta behov. Det är första klassens hängivne som upptäcker Guruns behov och i detta fall självaste Mahaprabhus behov.

Vi vet att tjänsten är viktigast där Sri Radha och gopierna lider av separationen. Detta är en mycket upphöjd tjänst, men Mahaprabhu kommer till oss för att manifestera att också han lider av separationen från var och en av oss. I sankirtan-rörelsen har som målsättning att lindra denna separation. Det är inget billigt eller betydelselöst. Det är något fundamentalt. Som Krishna talar om betydelsen av att förkunna i Bhagavad Gita 18.66, talar Han framöver bara om förkunnandet. Krishna har skapat denna värld för att den ska räddas. Därför är tjänsten här relaterad till sankirtan, till att ge lindring och att rädda. Därför kommer Krishna varje gång till denna värld som en Avatar. Han kommer för att fullfölja räddningens funktion. Det är som att se en eld i skogen; vi vet att vi måste släcka den. Den som gör detta, gör den mest fundamentala funktionen.

Srila Rupa Goswami, Sanatana, Raghunatha, Bhaktisiddhanta Saraswati, etc., är gopier som har kommit för sankirtan, för att förkunna. Vi ser då att när en gopi eller manjari kommer till den här världen, är det för att fullgöra detta uppdrag. Sankirtan är det som Mahaprabhu själv gör i denna värld. Med stor längtan vill han omfamna alla själar, och lämnar alla Sina fördelar då Han tog sannyasi för att rädda andra.

Krishna säger också in Bhagavad Gita 12.6-7 att Han räddar oss omedelbart om vi tjänar Honom. Krishna säger också detta på andra ställen; det är sankirtan. Sankritan betyder fullständig och omedelbar lindring. För en själv och för andra. Mahaprabhu å andra sidan, är en mycket hemlighetsfull person. Han är den dolde Krishna. Srila Prabhupada insisterade på att vi skulle förkunna. Hela hans tro satt i tjänande - seva - och förkunnande, och givetvis i sjungandet av de heliga namnen - nama - och dyrkandet av Gudsgestalterna.

När Mahaprabhu föds är det månförmörkelse. Varför en måne med fläckar, frågar Caitanya Caritamrita. Månen är något mycket vackert, mycket romantiskt i den här världen. Den talar om kärlek i världen. Men Mahaprabhu kommer med en annan måne; med Sin transcendentala måne. I Caitanya Caritamrita sägs att månen påverkar sinnet, och därför också hjärtat. Den påverkar våra känslor och på så sätt bringar oss Mahaprabhu Sina nya känslor som är fullständigt okända för de vise och till och med vedaskrifterna. När Mahaprabhu talar med Ramananda Ray, för Han detta till gränsen av det okända.

Det finns inga skrifter - sastras - för detta, säger Ramananda Ray, "jag kan bara citera något för dig som jag själv skrivit. Mahaprabhu sa till honom att citera sin dikt, och när han började citera den, bevisade Mahaprabhu Sin uppenbarelse kallad prema-vivarta-vilasa, som är dårskapen i föreningen i separationen. Eller snarare separationen i föreningen. Detta är mycket förvånande, som jag säger, det går bortom vedaskrifterna. Mahaprabhu försöker ge de mest dolda och värdefullaste Sanningens skatter, från den ljuvligaste verkligheten. Därför betyder Mahaprabhu Mahabhav. Det vill säga att hele denne Mahabhav öppnar sina dörrar för den hängivne som sjunger Krishnas namn med stor tro och beslutsamhet.

Vi måste tjäna, sjunga, tacka Gurun, och alltid vara tillsammans med de hängivna. Vi måste se alla som syskon med kärlek. Vi måste försöka tjäna dem, ge dem Krishna; så är hjärtat hos en Vaisnava. För en Vaisnava är den person som vill till kärlekens värld. I denna värld finns ingen bhava, det finns ingen prema, ingen kärlek. Bara egoistiska intressen. Men Mahaprabhu tar oss till bhavas, till Kärlekens högsta topp, för Han är Sri Radhas hjärta.

Fördenskull menar vi att Han kom med en ny måne, en måne som vida övergår den materiella månen som representerar de materiella känslorna och banden, en befläckad och sorglig måne. Mahaprabhus måne kommer att påverka vårt medvetande och höja vårt medvetandes tidvatten. anandambhudi-vardhanam pratipadam. För varje steg kommer detta oceanens vatten att stiga tack vare Mahaprabhus Måne. Ställ dig därför under Hans strålar, sreya-kairava- candrika. Ställ dig under detta ljus och dess verkan blir naturlig och omedelbar; frukten av Gudskärlek kommer spontant att ta form i ditt hjärta.

Mahaprabhu säger till Rupa Goswami att han måste rensa bort ogräset som växer runtome bhakti-plantan - bhakti-lata. Och ifall du gör detta, kommer kärlekens frukt att ges vid Krishnas fötter. Srimad Bhagavatam bjuder oss också att komma och smaka denna frukt. Och på detta sätt är hela Krishnamedvetandet visligt programmerat och fullkomligt kraftfullt för att föra oss till den största framgång. Vi begagnar oss av detta, av denna Herrens energi. Denna goda vilja som Han visar oss genom att ge oss denna människokropp och skatten i Hans namn, i Hans tjänst och i sadhu-sanga.

All denna världens fröjd kommer att försvinna, liksom den materiella månen försvann till Mahaprabhus ära. Och där kommer Nitay och Gaura för att välsigna oss med allt, för att ge oss allt: nija-sarva-sakti. Jag ger er Min egen personliga energi, Mina egna vapen och verktyg för att föra er till Min innersta krets. Detta är Hare Krishna-mantrat. Det är den direkta förbindelsen med Krishnas hjärta. Det är att upptäcka på ett direkt sätt Herrens behov och hur du kan uppmärksamma det. Där börjar vår sanna existens, när vi uppmärksammar Herrens hjärta och inte vårt eget. Glöm ditt hjärta och ge det till Krishna. Han kommer att rena det och göra det till hemvist för Sitt medvetande, det vill säga Sin kärlek. För det högsta medvetandets tillstånd är den högsta kärleken. För medvetande mer än kunskap är känsla. Kunskap blir till känsla och när denna känsla är en önskan att ge Krishna, att tacka Krishna, då är ditt medvetande det underbaraste.

På detta vis måste vi låta göra, låta formas av Krishna. Vi måste medge att vår position här är mycket olycklig. Vi vill vara på ett sätt men kan inte, för Durga styr oss. Men nu kan vi bli använda av Krishna, av Mahaprabhu. Liksom skulptören Michelangelo sa, att när de kom till honom med en bit marmor, så kände han att inne i stenen så var det något som sa: klyv mig här. Han började skulptera och det blev något mcyket vackert av en rå sten. På samma sätt ber själen att vi ska ta den härifrån och vi måste komma till det store skulptören som är den ändlige mästaren och Krishna. Därifrån kommer det att bli något mycket vackert.

Så säger Krishna i Bhagavad Gita: Sök en andlig mästare och tjäna honom. Människor kan tänka att du inte är kvalificerad, säger Han, men det är inte så. Jag bjuder dig, Jag stödjer dig, Jag anser dig kvalificerad för att Jag ger dig kvalifikationerna. Jag ska ge dig nija-sarva-sakti, all min fullkomliga kraft, för Mig är det inget problem med detta; jag har inget problem med att ge dig allt i kärlek, i att ge Mig själv. Jag måste göra detta, säger Han, för jag känner Mig skyldig gentemot dem som överlåter sig till Mig. Så är den underbara känslan hos Herren, hos vår Herre, vår Far, mor, farfar, beskyddare och stöd, som Han definierar Sig i Bhagavad Gita.

Därför borde vi gå framåt utan att förlora tid, utan vare sig tvivel eller fruktan, med fullkomlig beslutsamhet, för Han lovar oss Sitt stöd, Han ber oss att lita på Honom. Detta är ett nödvändigt risktagande. Det är beviset på vår kärlek till Honom. Risk betyder kärlek; fullkomlig säkerhet betyder tvivel. Givetvis är det så att längre fram kommer vi att ha fullständig säkerhet. Krishna uppenbarar Sig som en stor sol, och det finns inte längre några tvivel. Men i början finns en risk, för det finns någon liten tro; det finns ett litet ljus som man ser i slutet av denna grotta som denna världen är. När du befinner längst in i grottan, ser du bara en ljusstrimma och ljuset kan tyckas obetydligt, men på samma gång kommer denna lilla strimma av ljus att vara den enda referensen, den enda plats du kan peka på, den kommer att vara det som kallas din väg ut till räddningen. När du väl börjat närma dig denna strimma, ser du att det inte längre är en strimma utan att det är du. Det är du, och du ser att du tillhör ljusets värld, som är mycket vidare än den grotta där du befunnit dig. Så måste vi gå framåt i den riktningen, och tänka på detta sätt, se det på det viset: Du befinner dig på en mörk plats och det finns bara en strimma ljus. Allt det andra kommer att försvinna. Gå bara mot denna strimma, inget annat. Där kommer du att få din belöning, en fullkomlig tillfredsställelse.

vyavasayatmika-buddhi, säger Krishna, ekeha. Du måste ha en enda punkt som mål; din väg måste vara rak och beslutsam, och det kallas sadhana. Sadhana kommer ur verbet sadh, som betyder gå rakt fram i en enda riktning, utan at någonsin avvika. Sadhana är alltså för att inte förlora vare sig tid eller energi; det är för att alltid avancera mot framgången. Denna sadhana sätter oss i förbindelse med Månen Gaura, med Gauracandra, vår Herre, vårt hopp. Denne Herre som kommer att förvandla oss, som kommer att göra oss nya, som kommer att skapa oss för den verkliga världen av kärleksfull och ren extas.

Renheten är grundläggande, och att försaka och lida för denna renhet är grundläggande. Var därför alltid tillsammans med rena personer eller försök åtminstone. Detta är essentiellt. Så kommer allt att bli lättare. Nåja, låt oss be att vi ställer oss under denna nya måne som har visat sig i våra liv. Den måne som kommer med en ny romantik. Det är inte min romantik, utan den kommer från den Högste Herren och vi ska vara Hans tjänare i denna kärlek. Gopierna vill bara tjäna denna kärlek, och när de gör det upptäcker de att deras fröjd har växt miljoner gånger mer än när de själva ville vara med Krishna. Detta är gopi-bhava.

Smaka denna gopi-bhava just nu, så som goswamierna gjorde som förkunnade och så fylldes av lycka av att se hur andra accepterade detta medvetande. Det här är inget konstgjort, den är inte tomma ord. Krishna är mycket praktisk. Han säger oss ingenting som inte är möjligt. Om Han säger något till oss eller ber oss om något, är det för att själv bevisa för oss, för att vi redan har det. Så på detta vis, talar han om Radha-dasyam, om att tjäna Sri Radha och om den tjänst som Hon gör. Fortsätt denna tjänst. Ta emot den och lär av den. Det är det enda botemedlet, den enda verkligheten, det är din själs destination. För detta har vi skapats, och man måste upphöja sig till detta. Vi kommer att upphöjas genom gravitationslagen från denna Måne, Månen Mahaprabu Gauracandra.

Ställ dig under Hans försilvrade ljus, sjung Hans namn med ödmjukhet, med tålamod och mycket tolerans. Var en denna sångens soldat, en soldat som inte backar, som inte tappar modet, som inte flyr. Detta är nödvändigt, det måste vara så.

Rupa Goswami ber inte att du ska ha hängivenhet för att praktisera bhakti. Nej, man praktiserar för att hängivenheten ska väckas, inte för att man redan har den. Men det finns en process, och denna process måste man ta till sig; praktisera, och så kommer hängivenheten. Frukten kommer att dyka upp i trädet som något naturligt.

Gurudeva Paramadvaiti ville att vi skulle berätta om våra erfarenheter beträffande Mahaprabhus nåd i våra liv, vad som gjort störst intryck. Jag för min del tänkte häromdagen att det mest förvånande är att Mahaprabhu låtit mig vara tillsammans med er alla dessa år. Detta är Hans mycket speciella nåd. En gång frågade man Srila Prabhupada vilka som var hans mystiska krafter, och han sa att hans lärjungar var hans mystiska krafter, för på ett mystiskt sätt förde de ett rent liv. Detta är förvisso något underbart. Vem i dag lever ett rent liv? Detta är en nåd från Guru och Krishna. Låt oss på detta sätt tacka Krishna varje dag Han ger oss i Sin tjänst och att Han drar oss bort från denna världens galenskap. Redan detta är mycket. På så sätt går vi sakta framåt, steg för steg. Kanske vi inte upplever stor extas, men vi har inte kommit för att njuta utan för att tjäna. Frukten håller på att bildas, förberedas, den har redan kommit i form av Srimad Bhagavatam. En gång så kom Srila Prabhupada med den sötaste och värdefullaste frukten från vedaskrifterna, Srimad Bhagavatam. Pröva den! sa han. Och där har vi den, inte bara för att läsa, utan också för att erfara den. Vi måste till och med erfara den så mycket att det många gånger inte ens finns tid att läsa den.

Nå, mina kära hängivna. Jag hoppas ni mår bra och att ni får en mycket fin Gaura Purnima och att Månen Gaura må överväldiga er med Sitt nådefulla ljus.

- Sripad Atulananda Acarya

Hare Krishna  Hare Krishna  Krishna Krishna  Hare Hare   Hare Rama  Hare Rama  Rama Rama  Hare Hare