Klicka här för att läsa mer om VRINDA-missionen


Klicka här för att läsa mer om VRINDA-missionens grundare
Swami B.A. Paramadvaiti

Nimaihuset
Nimaihuset - svenskt Vrindatempel   

Vrinda Europe
Vrinda Europe   

Vrinda Portal
Vrinda i övriga världen

Vrinda News

Gurudeva live
Filmade Paramadvaiti-klasser   

Paramadvaiti Swami
Mp3-föredrag av Swami B.A Paramadvaiti   

World Vaisnava Association
VRINDA - medlem av
World Vaisnava Association

BUDSKAP TILL ALLA MINA DÖTTRAR OCH DE KVINNOR SOM STRÄVAR EFTER ATT BLI HÄNGIVNA


Vrindavan, 22 december 2002

Mina kära andliga döttrar,
Vänligen, ta emot mina välsignelser.

Till alla mina döttrar och de kvinnor som strävar efter att bli hängivna, skriver jag dessa rader från mitt hjärta.

Okunnigheten att inte uppskatta deltagandet, delaktigheten och tjänsten av andra i det andliga livet, föds ur mayas allestädes närvaro och ur att inte ha det exklusiva beslutet att tjäna den andlige mästaren och dem som är mycket bekanta med honom, då de ju nått mycket långt i överlåtelse och i att representera den andlige mästaren.

Ibland finns det hängivna som snurrar in sig i vad som helst och försöker hitta på ursäkter eller förevändningar så till den grad att de ger den andlige mästaren skulden för sina mayas eller svårigheter, när i själva verket den andlige mästaren är den ende som kan rädda oss från alla våra problem. Då, i enlighet med det umgänge som vi har, eller det vi läser, när den andlige mästaren och hans närmaste är i det främsta rummet, då kommer vi att ha en tendens att bli förvirrade av våra egna materiella önskningar.

Principen är, och den passar på alla lärjungar, men särskilt på de ensamstående kvinnliga hängivna: att din andlige mästare är din chef, din swami, totalsumman av ditt beskydd och din vägledning. För honom arbetar man omsorgsfullt och vi måste vara hans representanter i allt vad vi gör. Ifall man är medveten om detta, kommer man att känna den högre smaken, oavsett om man är 18 eller 88 år gammal.

För de gifta hängivna kvinnorna, om mannen inte är den andlige mästarens representant, eller inte representerar detta medvetande, kommer det att bli mycket svårt att överlämna sig till honom med den fulla glädjen i äktenskapets överlåtelse. Fördenskull är det många äktenskap som inte fungerar, för det finns en attraktion i början, men det saknas beslutsamhet för att denna förening ska vara mycket helig, och, om den andliga uppskattningen saknas i denna äktenskapliga förening, kommer den mycket snart även att brista i respekt.

Många hängivna är också ledare, för att Krishna själv blandat sig i deras liv genom den andlige mästarens personlighet, genom hans budskap och genom hans tjänst. Praladha Maharaj sa: "Nå, hur ska jag då kunna överge honom?" Ibland, när de hängivna blir försumliga i respekt i detta avseende, lägger de inte märke till det allvarliga i deras förströelse, och det slutar med fullständig förvirring.

Min kära dotter, ta följande exempel: I en militärövning beror allt på generalens beslut. Om olika underofficerare fattar motstridiga beslut, då skulle själva meningen med övningen förstöras på grund av bristande samordning. Plötslig skulle de bombardera sitt eget folk. Därför spelar bataljonens storlek ingen roll; alla svarar för och rapporterar sin befälhavare direkt eller lydigt till hans representant, men generalen är fullkomligt medveten om delaktigheten, aktionsfältet och ansvarsområdet till den sista soldaten när så är nödvändigt, till och med den siste verksamme spionen.

På samma sätt är min familj mycket stor, och ibland kan några hängivna känna att det inte är så viktigt det hon eller han gör, att jag inte har tid för dem eller att de inte behöver rapportera, men detta är inte korrekt. Då ju min kamp för min andlige mästare är mycket viktig, så är varje detalj i denna mission viktig. Varje deltagare, varje ny hängiven, varje nytt barnbarn som föds, varje framsteg i förkunnelsen som görs, är lika viktigt för mig, som för missionen som helhet. Det finns ett exempel som är mycket talande i Mahabarata i relation till detta. Exemplet lyder:

"För att rädda en familj måste man offra en familjemedlem, för att rädda en by måste man offra en familj, för att rädda ett land, måste man offra en hel by, och för att rädda sig själv, måste man offra hela världen".

Men i den andliga familjen, för att rädda sig själv eller för att rädda den andlige mästarens mission, så krävs det inte att man måste offra någon; man måste bara offra tillfredsställelsen av sinnena, av spekulationer, av avund, av oberoende, och bokstavligen bry sig om den andlige mästaren, och detta offer leder till stor framgång i det andliga livet. Om vi inte praktiserar och förkunnar detta, kommer saker att upplösas, och vi kommer att börja söka arbetets frukter och till slut praktisera en ytlig religiositet: Ritualer, men ingen överlåtelse. Betjänas av Krishna istället för att tjäna Krishna.

Allt har förutsagts av Sri Caitanya Mahaprabhu, och när Han talar om ödmjukhet, är lydnaden gentemot vägledaren det som sätts i första rummet. Detta är sann ödmjukhet.

Det är endast bråken som bromsar den naturliga utvecklingen av Vishnu Priya Ashrams. Så, du och alla som verkligen vill hjälpa mig, hjälp till att etablera detta kärleksfulla ashram. Var så vänlig att meddela alla mina döttrar och de som strävar efter att bli hängivna, tala om för dem min önskan att se dem gå mycket starka i det andliga livet och sluta vara hippies i mayas rike.

Trots att majoriteten av människor tror att sinnesnjutning är det viktigaste, missköter de ibland sina ideal för att följa tillfredsställelsen, men till ett mycket högt pris och de får varken frid eller glädje. Till exempel så är sexlivet utan välsignelser, en säker misär. Det är tusen gånger bättre att kontrollera sig och inte ha sexuella relationer, än att låta sig bäras iväg av maya som manifesterar sig som tillfällen eller förslag från en person som inte är trogen sin andlige mästare. Eftersom detta är essensen av processen att övervinna lustan. Vid sidan om detta, skiljer sig människan inte nämnvärt från aporna, som i ett ögonblick av omedvetenhet, vill para sig under samma dag med vem som de kan tänkas stöta på. Detta visar sig alltid på ett mycket vanligt och bedrägligt vis, eftersom majoriteten av människor vill njuta, men de önskar inte några familjeåtaganden i stort, och att vara mor och far. Jag tror att de alla kommer att förlora sin mänskliga kropp för att inte ha förstått att respektera det uppenbart heliga i avlandet och att de inte bryr sig; att de för några ögonblick av egoistisk njutning, lämnar män, kvinnor och barn på vägen.

Lustan kontrollerar mayas värld. Det heliga äktenskapet skyddar människorna från ett totalt elände. Försakelsen och den andlige mästarens beskydd, skyddar dem som vill komma ut ur den materiella existensen, ur en värld av lögner, då ju denna "förälskelse" inte är något annat än ett sinnets bedrägeri för att försköna vår lust. I en sann relation, måste det goda dharmat vara i centrum.

Det är mycket fint som det fungerade förr i de vediska äktenskapen, men av allt det finns bara en sak som passar oss i dag och som skyddar oss i vår omgivning i västvärlden, och detta är, att detta potentiella par måste efterfölja sin andlige mästare på ett utmärkt sätt. För den som inte följer sin Guru, följer ju än mindre sin partner. Och om det inte finns en sådan utmärkt kandidat som vill gifta sig med en, då bör man ta det som en välsignelse för att bättre kunna tjäna sin andlige mästare utan någon som helst störning. Livet som ensamstående mor är inget att sträva efter, det är inte alls någon trevlig situation. Men lusten, bedrägerierna, den dåliga karaktären, olydnaden gentemot den andlige mästaren och Dharmas principer; detta leder många människor till dessa trista situationer. Därför fortsätter jag att ropa samma sak, även om jag tycks mala samma sak om och om igen; du har ju redan hört mina förklaringar många gånger i denna fråga. För mig är de hängivna som är ensamstående, lyckligt lottade. Det är en välsignelse i Kali yuga att förbli ensam i tjänst till den andlige mästaren, den är inte ett dåligt karma. Det är bara ett dåligt karma när man känner att det är ett dåligt karma, men även om man känner så, kan den förbytas till ett gott karma om man drar fördel av det och tjänar den andlige mästaren från hjärtat.

Slutligen, hur många dåliga karman har vi möjligen inte att uthärda? Och om det onda vi gjort, mot våra ex-partners och våra tidigare barn som vi haft många gånger i tidigare liv, är orsaken till att vi i detta liv inte kan få barn eller träffa någon trogen och gynnsam partner?

Vår hälsa, det ansikte vi har, den familj där vi föds och den vårt lands regering, är också karman som inte heller så enkelt kan ändras på. Naturligtvis kan man försöka inbilla sig att gräset är grönare på andra sidan, men den enkla sanningen är att den inte spelar någon roll vart man går - man bär alltid sitt karma med sig, och framgång likaväl som misslyckande kan man uppnå varsomhelst. För en vaishnava finns ingen större framgång än att den andlige mästaren är nöjd men den tjänst man gör och att Krishna gör en till ett instrument för Sin kärlek.

Så, Vishnu Priya Ashrams är centra för tillflykt och träning av högsta vikt för att vi ska kunna bli mer ödmjuka, bättre tjänare till vår andlige mästare och kunna tjäna Herren Krishnas kärleksfulla familj utan den lusta och det avund som kommer ur en värld av villfarelse. Alla kvinnor tillhör Vishnu Priya ashram, de mödrar som inte lever i templet, är externa medlemmar. Grihasta-mödrarna får i Vishnu Priya ashram styrka och en plats för sina döttrar att finna stöd och en tillflykt. Detta är det viktigaste i världen.

Det är min önskan att alla mina söner och döttrar alltid ska finna en vaishnava-tillflykt utan arrogans och utan bedrägeri, utan barnsligt bråk där Isthadeva och tjänsten till den andlige mästaren ständigt är det centrala för ens ansträngningar. När det inte är i centrum för ens liv, så kommer bara vår egoistiska tillfredsställelse att inta denna heliga plats och förorsaka omedelbar förstörelse.

Vem som än förringar betydelsen av min Ishtadeva och min andlige mästare, i mitt medvetande och i min vardag, är inte min vän. Det är ännu en stackars tok bland millioner andra i världen. Det är snarare min skyldighet, om jag kan, att få sådana personer med mig, till att åtminstone förstå vikten av att ta vår tillflykt till en Herren Krishnas hängivne och i praktiserandet av hängivenhet till Gudomens Högsta Personlighet.

Detta är den enda anledningen till att jag har öppnat och uppehåller så många tempel, trots motgångarna från maya, från "ekonomisären" eller från det ringa samarbete som ibland är. Även om det vore med endast en person, är jag redo att öppna ett nytt tempel, för jag vet att för den personen skulle det vara den högsta välsignelsen och alla som kommer att träffa honom eller henne eller dem, och börjar att lyssna på Srimad Bhagavatam och dess heliga budskap, och börjar att lyssna och sjunga Sri Haris heliga namn, så kommer livet aldrig mer att bli detsamma. Den nya dimensionen från det andliga livet, skulle redan öppna dörrarna för dem i samma grad som de ville återgälda den nåd de tagit emot.

Jag hoppas att detta budskap kommer att hålla dina batterier laddade ett bra tag.

Från Vrindavan i Srila Prabhupadas välsignelse.

Alltid er välönskare,
Swami B.A. Paramadvaiti

Hare Krishna  Hare Krishna  Krishna Krishna  Hare Hare   Hare Rama  Hare Rama  Rama Rama  Hare Hare