Klicka här för att läsa mer om VRINDA-missionen


Klicka här för att läsa mer om VRINDA-missionens grundare
Swami B.A. Paramadvaiti

Nimaihuset
Nimaihuset - svenskt Vrindatempel   

Vrinda Europe
Vrinda Europe   

Vrinda Portal
Vrinda i övriga världen

Vrinda News

Gurudeva live
Filmade Paramadvaiti-klasser   

Paramadvaiti Swami
Mp3-föredrag av Swami B.A Paramadvaiti   

World Vaisnava Association
VRINDA - medlem av
World Vaisnava Association

De fyra religiösa principerna


Den vediska kulturen lär oss att ett sant civiliserat samhälle grundar sig på fyra reglerande principer som varje person bör följa för ett harmoniskt liv under sin vistelse här på jorden, eftersom uppfyllandet av de fyra reglerande principerna är liktydigt med utvecklandet av de fyra främsta dygderna som utgör de grundläggande pelarna i alla sant civiliserade samhällen: barmhärtigheten, renheten, återhållsamheten och sanningen.

1. Barmhärtigheten

Nåden är ett av de viktigaste tecknen hos en sann mänsklig varelse. Bara en sann människa kan, när hon är barmhärtig, vara välgöraren inte bara för människosamhället, utan också för djursamhällena och växtriket, och på det viset kommer hon att med medkänsla och jämlikhet behandla alla levande varelser på ett sådant sätt att de slutligen ska kunna erhålla frälsning från fångenskapen i denna värld. Därför så varken kan vi eller får vi döda någon annan levande varelse. Inte på något sätt har vi rätt att hindra livets framåtskridande, eftersom alla levande varelser håller på att avancera i sin utveckling då de vandrar från den ena kategorin till en annan. Ifall vi dödar någon levande varelse hejdar vi hennes process, eftersom hon på nytt måste komma tillbaka till denna livsform. Hon inte fick avsluta denna livsforms cykel som hade till syfte att leda henne till en högre livsart, för att hon far tvungen att lämna den för tidigt. För den skull bör inte deras framåtskridande inte hejdas av någon som helst andledning, och ännu mindre av det egoistiska nöjet att tillfredsställa gommen. "Människan bör inte endast äta vegetarisk föda, utan först också offra den till Gud."

Konsekvensen blir då att varje person som är inblandad i dödandet av djur, kommer att onödigt upphäva i sig själva den högsta andliga förmågan som karakteriserar en sann människa, som är hennes kärlek och medkänsla för allt levande skapat som hon själv; för genom att utöva våld mot sina egna känslor blir man okänslig, grym och våldsam, och degraderar på så vis sina bästa känslor, sina bästa kvaliteter och sina bästa förmågor. Den sanna skonsamheten, emellertid, kommer att bli bättre tillfredsställd, inte precis genom att vända sig till kroppens behov av andra, utan genom att vända dem tillbaka till deras eviga relation med Gud. Principerna i Bhagavatam-Dharma är barmhärtiga, och alla som följer dem kommer automatiskt att bli av med alla typer av avsaknad av älskvärdhet, med sitt karma som resultat. Om vi följer de vediska koderna, handlar vi på en verklig plattform av barmhärtighet mot alla levande varelser. Vi är ju alla är andesjälar, och alla är förutbestämda att evigt leva i den fulla energin av andlig lycka i kärleksfull tjänst till Gud.

2. Renheten

Renheten är ett annat av de mest framträdande dragen hos en sann människa. Det är det som betyder att vara ren invärtes och utvärtes. Alltså måste man ha sann renhet i hjärtat, i sinnet, i intellektet, på platsen där vi bor, där vi arbetar, i vårt personliga umgänge, vare sig det gäller familj, vänner eller affärer, etc. Allt måste vara rent! Faktiskt så är hjärtats och sinnets renhet fortfarande viktigare och oumbärlig, och det är här som lovprisningen till den Högste Herren kommer med styrka. Ingen kan ju tvätta bort det damm som finns samlat i ens hjärta och sinne utan att lovprisa den Högste Herren. En ateistisk civilisation, fastän mycket väl utrustad materiellt, kan inte rena vare sig sinne eller hjärta eftersom de inte har den blekaste aning om Gud, och av denna enkla anledning kan människor i en sådan civilisation ha goda kvalifikationer eller goda känslor , och än mindre ha respekt för en av de känsligaste och heligaste funktioner hos en sann människa, såsom den sexuella relationen.

Det är så att under de senaste åren har en mäktig våg av sexuell promiskuitet dolt den stora känslan av kränkning som kännetecknar de vardagliga relationerna, nersmutsade, egoistiska och oönskade som påverkar det inre livet hos varje sann människa. Därför, i enlighet med de reglerande principerna i ett sant civiliserat samhälle som den vediska kulturen, bör en sexuell förbindelse endast förekomma exklusivt inom äktenskapet, och med syfte att avla barn i Krishnamedvetande.

Om sex praktiseras under fria former, resulterar det i fysiska, moraliska och andliga sjukdomar. Den mentala kapaciteten minskar och man lider av en konstant besatthet för att erhålla en njutning som aldrig kommer tillfedsställa. För människan är mycket mer än detta. Hennes medvetande, hjärtats behov, tillfredsställs inte bara genom denna akt. Därför måste man bekämpa den liberala och otillåtna relationen som resulterar i de fruktansvärda aborterna, så många ödesdigra sjukdomar som aids, skilsmässor, självmordsscener och våld, alkohol och drogmissbruk, pornografi, etc.

Medvetandets eller andens renhet, hjälper oss att förstå att vi egentligen inte är våra kroppar och att vi kan finna långt högre tillfredsställelse i utvecklandet av det andliga medvetandet.

För övrigt så betyder oren att handla emot Gudsmedvetande. Vilken smuts som helst som finns i vårt hjärta, vårt sinne eller vår kropp, hindrar oss från att närma oss Gud.

3. Anspråkslösheten

En sann människa handlar inte under kraven från sina egna sinnen, tvingande sig själv, på ett onödigt sätt till berusning. Vem som än berusar sig med alkohol, droger eller något annat bedövningsmedel, förlorar oundvikligt kontrollen och jämvikten och blir löjligt virrig, en sentimental eller våldsam person. Inte desto mindre, går försiktigheten hos en sann människa bortom lugnets jämvikt, eftersom hon förstår perfekt att hennes sanna andliga position är den att vara en liten beståndsdel av den Gudomlige Herren, som man evigt borde tjäna med kärlek och hängivenhet. Därför har hon inte den tokiga uppfattningen att hon är universums centrum eller att livet har gett henne sinnesnjutningen som sitt mål. På samma sätt fäster hon sig inte heller vid sina familjemedlemmar utan att först ta reda på den Absoluta Sanningen.

Sålunda berusar sig inte en sann människa. Hon är inte överdriven och inte heller berusad av den materiella njutningen, för det enda hon gör är att reducera sina materiella behov till det minimala. Hennes liv är därför ett sant exempel på måtta, jämvikt och sans. Följaktligen kan inte en människa, som anstränger sig för att bli fri från berusande illusion i den materiella världen, en som kämpar för att upptäcka sitt sanna Jag och som alvarligt ägnar sig åt sitt inre sökande, komma till en sann insikt om hon tillåter minsta försummelse, tillfredsställelsen av sina lägsta drifter genom berusning. Genom att berusa sig, förlorar ju människan sin viljekraft och förmågan att leva anspråkslöst.

Alltså håller en sann människa kropp och sinne i jämvikt, upplysta och hälsosamma. Annars blir det omöjligt att få tillgång till högre sanningar.

4. Sannfärdigheten

För att vara trovärdig och sannfärdig, måste man först känna Sanningen. Att vara ärlig är inte bara att avhålla sig från att säga lögner. Den sanna ärligheten börjar när man accepterar Gud som den Högsta Absoluta Sanningen, som det bekräftas i uppenbarelseskrifterna.

De människor som söker den Absoluta Sanningen, de som inte är tillfredsställda med den materiella sinnesnjutningen och mental spekulation, bör söka upp genuina auktoriteter som redan har insett den absoluta sanningen, för att påbörja sin andliga förståelse genom lärjungekedjan.

När man väl erkänner att Gud är den Absoluta Sanningen, finns det en skyldighet att förmedla denna sanning och på så vis slåss mot falskheten. För nuförtiden försöker majoriteten att blint förneka det faktum att hela detta universum tillhör en Högre Varelse, eller en Högste Herre och att det på samma gång kontrolleras av Honom. Endast om en civiliserad mänsklighet erkänner denna Stora Sanning, kan man erhålla den så efterlängtade freden och välgången i denna värld. På grund av avsaknad av denna grundläggande kunskap, att Gud är den Högste Ägaren av allt som existerar, våldför sig människan på Guds och naturens universella lagar och gör sig skyldig till stora lidanden. Kunskapen om sanningen gör oss fria. Föreställningen att kroppen är jaget är fruktansvärt falsk, och man kan bevisa det genom döden hos vilken levande varelse som helst. För den skull är kroppen inte den sanna varelsen, utan den är endast ett färdmedel för själen, andlig och evig, liksom en bil som transporterar sin förare. Så är själen vårt sanna jag. Och detta liv i den materiella världen med lidandet genom alla förändringar i födelse, sjukdomar, åldrande och död - det är inte andesjälens sanna värld. Vi är bestämda för en högre gudomlig värld, en värld som är evig och andlig.

Egentligen ar det så, att när en sann människa använder sina energier i det som är evigt, är hon alltid förståndig. Srila Prabhupada sa att om vi är eviga, varför ska vi då intressera oss för det temporära? Vi måste förstå betydelsen av den Sanna Verkligheten. Verklighet betyder existens som inte kan försvinna… Verklighet betyder Evighet… Detta är den Sanna Verkligheten. Alltså förlorar vi tid på att försöka skärskåda mysterierna i denna materiella existens som är tillfällig, istället för att närma oss Gudsmedvetandet. Srila Atulananda Acarya säger: "Vi har glömt att målet med det mänskliga livet är att väcka kärlek till Gud." Det är att rena hjärtat och skapa en atmosfär av fred, vishet och broderskap… Det är smärtsamt att se hur till och med barn och ungdomar förlorar sin värdefulla tid på video, röker osv, i en omgivning genomträngande av passion och våldstendenser. Redan som små är de uppfostrade att söka tillfredsställelse i en apparat och i sinnesobjekten, men mycket sällan stimuleras de att lära sig något om den andliga natur som vi består av… På detta vis glömmer de fullständigt sin skatt och sin rikedom för det enda faktum att ha en människokropp, och för att ta ansvar att utveckla sitt andliga medvetande, som utmynnar i ett liv i extas, i fred och lycka. Det glömmer fullständigt att Gud är i deras hjärtan som en välönskande vän, redo att ge alla möjliga välsignelser, av lindring och perfektion.

Och givetvis innebär att vara sannfärdig också "att säga sanningen", att vara mycket ärlig.

Slutsats

Av de fyra reglerande principerna i ett sant civiliserat samhälle, de som: Barmhärtigheten, Renheten, Anspråkslösheten och Sannfärdigheten; är det bara Sannfärdigheten som består i denna tid. Det betyder att fastän människor för närvarande lever på ett hedonistiskt och syndfullt sätt, finns ännu i denna tid kvar en önskan att höra om sanningen, om Gud.

Alltså, vilken än av dessa kvaliteter som människan utvecklar, sker miraklet att de alla infinner sig mycket snart i alla hennes aktiviteter, och ökar gradvis mer och mer, som en växande måne. Och människan blir till slut sant barmhärtig, ren, anspråkslös och sannfärdig. Hon höjer sig till ett högre medvetandeplan där hon kan förverkliga den slutliga perfektionen i livet, vilken är Ren Kärlek till Gud.

Srila B.A. Paramadvaiti Swami

Hare Krishna  Hare Krishna  Krishna Krishna  Hare Hare   Hare Rama  Hare Rama  Rama Rama  Hare Hare